Nu vet jag hur Selma Lagerlöf kände sig.
Det var ju väntat, men kändes ändå som ett slag i veka livet. Med dagens Bohusläningen följde en bilaga från det stora mäklarföretaget, och hela omslaget pryds av bilder från mitt barndomshem. ”Oslagbart läge”, ”underbar utsikt”, ”bada direkt från bryggan”.
Ja, och så oerhört mycket mer, som inte hör ihop med vädret eller badtemperaturen, som handlar om kärlek och samhörighet och lyckliga minnen. När jag tänker ordet ”barndom” så är det här den utspelade sig. De två olika husen där vi bodde i Göteborg är inte förknippade med några känslor alls, kanske för att jag bara bodde tio år i varje. I Fiskebäckskil har jag tillbringat den viktigaste tiden på året, under de viktigaste perioderna i mitt liv, mer än dubbelt så länge.
Här träffade jag så småningom min man. I kyrkan ovanför huset gifte vi oss. En novemberdag. (Det måste inte vara sommar för att vara underbart att bo här. Tvärtom nästan.) Jag minns att jag var tvungen att med blicken fokusera vår hissade flagga som syntes genom det lilla fönstret snett bakom altaret, för att inte svimma. Här bodde vi när tvillingarna föddes. Det glömde de förresten skriva i annonsen. ”Underbart läge för dopkalas och stora familjefester.” Här startade jag mitt första företag. I Pelles nedlagda livsmedelsaffär.
Nu går huset där jag tillbringade min barndom och ungdom till en främmande. För Selma blev det ett livsmål att köpa tillbaka Mårbacka, vilket hon lyckades med 61 år gammal. För mig finns inga som helst utsikter att lyckas med det. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig, att gilla läget och gå vidare med ett hål i själen. Den obesvarade Farmorsfrågan 234 blir högst aktuell. Hur börjar man om?
nr26/365 foton 2013. Tema: Dyrgrip
Farmor i franska revolutionen.
Nu har jag upptäckt att om man bara ler och lägger huvudet lite på sned och säger ”pardon..” och ”s’il vous plait?” så tror parisarna att man talar flytande franska och är underbart hjälpsamma. I tunnelbanan tävlade tre pensionärer om att hjälpa mig hitta till Place de la Bastille, och en ung studentska stod säkert en kvart ikväll och demonstrerade hur cykeluthyrningen funkar. Det allra konstigaste är att jag förstod precis allt de sa! Det måste vara den mentala träningen… Jag tror att jag kan, och då går det. 🙂
För övrigt verkar jag ha hamnat mitt i ett studentuppror. Det känns som 1968, massor av poliser som spärrat av Opera Bastille och grupper av unga människor som diskuterar politik.
Nu sitter jag i alla fall på något som liknar Hotel Scandic fast det ligger mitt i Paris, och planerar morgondagen. Jag har ätit en jättegod middag bestående av musslor kokta i vin, creme fraiche och roquefortost. Och jag har köpt ett cykelpass redan, för att jag inte ska fega ur imorgon bitti.
Nr 152/365 foton 2011. Tema: Intensiv.
Jag fick inte fota poliserna på trappan till Opera Bastille. Men på säkert avstånd gjorde jag det ändå.
Vackert kvällsljus över Place de la Bastille. Här föddes begreppet Frihet, jämlikhet, broderskap.
Min middag. Exemplarisk GI om man inte låtsas om vinet.
Cykelstället utanför hotellet. Göteborg har härmat det här konceptet för sina hyrcyklar så då är det säkert bra. Imorgon bär det av.
Svar på Farmorsfrågan nr 162.
Imorgon vid 12-tiden när jag sitter på planet på väg till Paris kommer jag att vara totalt avkopplad. Kolugn. Ryggsäcken med kamera, Ipad och det viktigaste har jag med mig, plus väskan på bilden. Tillräckligt med pengar på kortet, växlar till mig Euro på mellanlandningen i Köpenhamn. Jag har bara varit i Paris en gång förut. Flera har undrat om jag inte är nervös att resa själv.
Men att resa såhär är underbart, den ultimata avkopplingen. Saker och ting får ta den tid det tar. Hur man tar sig från flygplatsen till hotellet? Inte vet jag, men förmodligen går det en flygbuss.
Den enda tiden jag behöver passa är när fotokursen börjar på fredag morgon. Torsdagen ska jag ägna åt att orientera mig. Aftonbladet skrev en reseguide om systemet med Paris kommunala hyrcyklar, jag har skrivit ut den och packat cykelhjälmen.
151/365 foton 2011. Tema: I min väska
Posted using BlogPress from my iPad
Svar på Farmorsfrågan nr 147
Oj, jag har glömt svara på senaste Farmorsfrågan. Fast sanningen är att jag har försökt men inte kommit någon vart… 🙁
Frågan var ungefär: ”Känner du några speciella och spännande människor?”
Det har funnits flera väldigt spännande människor i mitt liv. Min pappa är den första och kanske den viktigaste, för han blev ju modellen för vad som är en spännande människa i mina ögon. Dvs en som vågar ha egna idéer, som letar sig runt hinder på nya vägar och tänker stort utan att låta sig nedslås av andra människors kritik eller avundsjuka.
Kerstin Cruickshank var också en sådan människa, en av mina bästa vänner på den tiden jag var ensam mamma. 1975 hade Kerstin och jag långt framskridna planer på att resa till Haiti och bosätta oss där. För ett tag sedan hittade jag ett brev från svenska konsuln i Port au Prince, som på det bestämdaste avrådde mig från att komma dit. Men om jag inte hade träffat Odd och blivit kär, vet man aldrig vad som hade hänt. Det gäller att välja vilka bananskal man ska halka på i livet…
Men de senaste åren har det varit glest mellan de riktigt speciella människorna i mitt liv. Det känns trist. Det är dags att börja se sig om.
Vår!
Imorse nere på Bua Brygga där Snäckedjupet fortfarande är fruset. Jag hade släpat med mig både stativet och kameran med det tunga teleobjektivet. Fast jag vet att det inte räcker, det är för långt avstånd till alla flockarna av strandskator, ejder, mås och svanar som ligger där ute på öppna vattnet och letar mat på lerbottnarna. Nåja, det var ju i alla fall bra motion.
Och skam den som inte försöker!
Hjärtat hoppar till när jag försöker zooma in några måsar som dyker där borta. Över mitt huvud hörs: ”oynk oynk oynk oynk…”
Svanarna flyger i sträng formation där uppe, jag höjer kameran mot himlen och smattrar av mina bilder kontinuerligt och hoppas att någon av dem ska bli skarp nog.
Men ingen bild av minst 20 är egentligen tillräckligt skarp. Den här är ändå underbar, med vingarna i magisk följd, som om det var en enda svan som repeterar sig själv.
Kanske dags att investera i ett bättre teleobjektiv?
Skype, Flickr och tulpaner
Idag har jag suttit framför datorn med bilder och texkorr till nya broschyren heeeela dagen. Det börjar faktiskt göra lite ont i musaxeln, fast jag har en jättebra och ergonomisk Rollermouse.
Men fyra roliga saker har i alla fall lättat upp dagen.
1. Tanken på imorgon. Då ska jag åka skridskor på Heden med Lilla S och lilla A. Dvs jag ska inte åka skridskor, jag ska bara serva dem. Snöra skridskor, passa med varma kläder, köpa hamburgare och varm choklad. Och jag hoppas på massor av fina fototillfällen.
2. Min bild på solnedgången ute vid Stångehuvud har hamnat på Explore på Flickr. Det är väldigt fint, ett betyg på en riktigt bra bild. Människor från andra länder som Indien, Polen, Australien, Canada m fl har tittat på min bild och kommenterat den, som du kan se under själva bilden. Flickr är fantastiskt, roligare än Facebook nästan.
3. Tiny ringde upp på Skype! Ja, alltså hennes pappa N ringde upp, men Tiny var helt med på noterna och väldigt intresserad. Hon fattar förstås inte att hon ska titta i kameran och inte på skärmen.
4. Min bild på tulpanerna blev fin. Jag gillar särskilt kontrasten mellan det röda i bilden och den lilla biten blå himmel som jag lyckats få med, på precis rätt ställe. 🙂 Bilden ingår i fotoutmaningen 365 Foto 2011 som jag har antagit.
Har jag sagt att jag älskar Internet? Stackars alla i min ålder (och inte bara dom) som stoppar huvudet i busken och inte fattar vilken värld av sällskap och livskvalitet som finns i Facebook, Twitter och Flickr. Flickr får mig förresten att tänka på ”Vem ska trösta Knyttet?” av Tove Jansson. Där finns en diskussion om vad det är för mening att samla vackra stenar, om man inte får visa dom? Så är det med bilder också. Så många duktiga, äldre fotografer det säkert finns därute, som bara samlar bilder i byrålådan.
365 bilder nr 10. Tema: Frukt.
Ett berg av gröna stjärnfrukter i ett fruktstånd på Penang.
– Posted using BlogPress from my iPhone
365 bilder nr 9. Tema Krimskrams
Barnsmycken i en monter på köpcentrat Gurney Palace. Krimskrams eller skatter – det avgör betraktaren.
– Posted using BlogPress from my iPhone
365 bilder – 6. Tema: Glugg
Kommentarer överflödiga. Lilla A strålar. Vilken tur att man inte tappar mjölktänderna i 15-årsåldern…;-)
365 bilder – nr 5. Tema: Moder
Min mamma är 92 år. Hon har 4 barn, 13 barnbarn och 4 barnbarnsbarn. Hon har alltid älskat dockor och samlat på dem i hela sitt liv. Favoriten just nu heter Barack och är specialbeställd från USA.
