Idag har vi firat min mammas 91-årsdag hemma hos min syster i Göteborg. Jag räknade inte hur många vi var, men eftersom vi är 4 syskon med familjer var vi ganska många. Alla gillar att prata och några spelade dragspel, så jag är ganska trött i huvudet just nu. Tiny var i sitt esse och gick från knä till knä, alla vill ju hålla henne.

Sjalen som mamma har på sig är en födelsedagspresent  från mig. Jag hittade den i PACS butik i Haga. PACS är en opolitisk, ickereligiös organisation som arbetar med fattigdomsbekämpning i Indien och Irak. Köper du något i butiken går 50% direkt tillbaka till mat, utbildning och hälsovård för de fattigaste i Indien och Pakistan. PACS har också en e-handelsbutik. Det som skiljer PACS från Indiska är förstås storleken, men här hittar du också unika handtillverkade smycken, textilier och annat i små serier och av hög kvalitet. Väldigt billigt är det också. Jag blir så glad när jag hittar sådana här butiker, tack vare mina medvetna barn förstås!

Målvikt vet nog alla vad det är. Men målålder? Kan man ha det? Det var kul att läsa Fridas tolkning av frågan! Hon placerar sin målålder bara några år framåt, som en sorts morot, och sen flyttar hon fram den allteftersom och drömmer om roliga saker att se fram emot. Så kan man också se det! 🙂

För min egen del tolkar jag ordet målålder som hur gammal jag vill bli. Min mamma fyller 91 vilken dag som helst. Vill jag bli så gammal? Kan jag i så fall påverka den saken?

För ett tag sedan trodde jag att jag nog bara vill bli sådär 84 år. Att vara 91 verkar ganska ofta tråkigt, enformigt och ensamt om jag lyssnar på min mamma.

Men nu har jag tänkt om. Med alla sociala medier och ny teknik kan livet nog vara spännande hur länge som helst, om man får ha hjärncellerna i behåll. Som till exempel farmorgun i Norrtälje som vid 70+ vann Stora Bloggpriset i kategorin Politik & Samhälle (i konkurrens med bl a Gudrun Schyman!) .

Hur blir man då 91 år? Helt klart kan man inte missbruka sig själv som jag har gjort ända fram till i höstas. Det är rena turen att jag med min destruktiva livsstil bara drog på mig högt blodtryck, stressyndrom och övervikt, och inte en massa andra sjukdomar också som t ex hjärtfel, åderförkalkning eller diabetes.

Idag på min morgonpromenad på en snöig traktorväg i en granskog där den låga morgonsolen gjorde det svårt att se var jag skulle placera fötterna,  flög en färdig insikt plötsligt rakt in i huvudet. Jag längtar inte längre efter att hitta tillbaka till mitt gamla jag. Mitt gamla jag var ju inte bra för mig. Det är mitt nya jag som har chansen att bli 91 år gammal. Mitt nya jag har gått ner 14 kg sen i september och ska ner 7 kg  och 10 cm i midjan till. Mitt nya jag gör helt nya saker som att måla tavlor, skriva noveller och lämna över ansvar till andra. Mitt nya jag har en ny syn på vad som är viktigt i livet. Det känns härligt.

Och OM jag ändå inte blir 91  år utan skulle drabbas av hjärtinfarkt, stroke, cancer eller bilolycka innan dess, så är det ändå sant det som min pappa sa en gång: ”Det viktiga är inte att lägga år till sitt liv, utan att lägga liv i sina år.”

Vilken är din målålder i livet? Och vad gör du för att uppnå den?

Min mamma fick äntligen träffa sitt fjärde barnbarnsbarn. Först var det förkylningar och tidsbrist som gjorde att de nyblivna föräldrarna inte kom iväg till gamlamormor med familjens nyaste bebis, sen var det snön och ishalkan. Men till slut fick hon hålla lilla Tiny. Inte förrän jag tittade på den här bilden kom jag att tänka på mammas dockor. Hon samlar på dem. Det går inte att fotografera någonstans i hennes hus utan att några dockor kommer med på bilden. Jag tror att det finns 5 stycken i soffan hon sitter i på bilden! 🙂

Tiny sov precis hela tiden, vilket förstås var en liten besvikelse för gamlamormor. Men å andra sidan skrek hon inte. Stora L avstår från alla mjölkprodukter sedan mer än en vecka för att se om det hjälper mot Tinys gasiga och onda mage.

På väg till Malmö tittar jag in till mamma för en pratstund, så att hon får se bilder på nya barnbarnsbarnet och hälsa på Sigge. Mamma är pigg och glad, klarar sig själv i sitt lilla radhus. Snart fyller hon 92. Hon har nu 13 barnbarn och 4 barnbarnsbarn.
Detta blir mitt första inlägg från min ajfån. I en skakig.bil på skånska småvägar. (min man kör) Hoppas det funkar!

Vad var det bästa som hände dig under 2009?

Lille L är 2,5 år. Farmormor fyller 92 i mars. De träffas inte så ofta. Men på julafton satt de bredvid varann när vi åt julbord, och lärde känna varann lite närmare. Tycke uppstod, kan man väl säga. Farmormor är normalt ganska svårflirtad, men lille L vet precis hur hon ska tas. ”Du är bara min gamlafarmor” sa han, och vem skulle inte smälta som vax?

Sen visade min mamma ett trix där man viftar med fingrarna på ett lustigt sätt, och lille L kontrade med ett eget fingertrolleri. Sådär höll de på hela tiden, och fnissade och hade sitt lilla roliga ihop. Farmormor använde inte sin stränga röst en endaste gång. Lille L är en sådan som öppnar hjärtan och famnar. Hoppas han får förbli sådan, att inte skolan knycklar ihop honom!

Jag har i alla fall lärt mig massor av mina barn. De fortsätter att lära mig saker hela tiden.

Allt från vilka klädaffärer som är för präktiga till varför det blev krig mellan Eritrea och Etiopien. Eller hur man skaffar en adress i USA på nätet, så man kan handla enkelt på postorder därifrån :-)! Eller att man faktiskt kan skilja sig och ändå vara goda vänner.

Ibland blir det missförstånd. Som när stora L. mailade en video där en flicka promenerar över döda pojkar medan hon sjunger ”vi ska dö tillsammans” eller något liknande. Stora L. tyckte den var underbar, jag trodde hon var i någon sorts kris och blev förtvivlad.

Min egen mamma tror jag att jag har lärt att en mobil är bra att ha. Kanske inte så mycket mer.