2 september

Farmorsfrågan nr 178

Hur hittar du glädjen igen?


– Posted using BlogPress from my iPhone

9 april

Konsten att göra mig riktigt glad…

 I fredags kväll var det dags. Efter 7 dagar borta från min jobbmail var det bara att bita ihop och ta tag i ett par hundra mail som låg och väntade. Roligare kan man ha.

Men när jag hunnit till i onsdags låg där ett mail från en okänd Amanda som gjorde mig riktigt, riktigt glad och lycklig. Så här skrev hon:

”Jag har läst din blogg ett längre tag nu och det jag egentligen vill säga är att vi är några kompisar som träffas en gång i veckan och diskuterar frågorna du har ställt i din blogg. En kaffe och goda vänner, vi är mellan fem och tio stycken och det ger iaf mig väldigt mycket! 

Vi kommenterar sällan, tyvärr, men jag tycker du ska få veta detta då du faktiskt gör mycket för oss i vardagen!! ”

Tänk! Fast jag vet att det är några hundra människor som läser Farmorsbloggen varje dag, så är det sällan jag tänker på det när jag skriver. 

Tack gulliga Amanda för att du tog dig tid att maila och berätta!

Den här tanten fångade jag på bild i onsdags i Kroatien (samma dag som du mailade till mig). Hon rensade ogräs runt sitt fikonträd, och när hon såg att jag höjt min kamera mot henne reste hon sig upp och gjorde den här glada minen mot solen. 🙂 Så glad gjorde du mig!

12 augusti

Farmorsfrågan nr 96.

Vilka tre saker/händelser har gjort dig gladast i sommar?

2 juli

Svar på Farmorsfrågan nr 95.

Frågan nr 95 löd alltså: Vad är det finaste någon har sagt till dig?

Meningen med mina frågor är ju att sätta igång positiva tankar, det finns inget svar som är rätt eller fel. Jag har inte tänkt ut några svar i förväg, frågan är alltid lika utmanande för mig som för dig. 🙂

Den första tanken som dök upp i mitt huvud när jag funderade på frågan nr 95, var denna: lille L 3 år och jag gick hand i hand nere vid stranden. Jag sa till honom: ”Vet du, det här är det allra bästa jag vet, att hålla dig i handen och promenera med dig.” Och då svarade den lilla ungen:” Ja me, farmor.” <3

Den andra tanken handlade om Odd och hans glädje över min 60-årspresent till honom, som var Sigge. Han har sagt det så många gånger nu, så jag kan inte välja ut en exakt ordalydelse.

Men han säger att ingen har någonsin gjort honom så glad som jag. Och det är det finaste någon har sagt till mig.

6 april

Farmor svarar på fråga nr 74.

Det har varit en helt ljuvlig påskhelg, jag kunde ha fortsatt flera dagar till.

En del frågor mår bra av att ligga till sig. Farmorsfrågan nr 74 var en sådan fråga. Det var roligt att så många tänkte till och svarade! Själv behövde jag som sagt hela påsken på mig… 🙂 Jag tyckte det var svårt att skilja på vad som egentligen skall kallas glädje, och vad man kan räkna till lycka. Men Saras kommentar hjälpte mig att få ordning på tankarna. Hon delade upp känslan i vardagslycka och stötvis lycka.

Den där vardagslyckan vill jag egentligen kalla livsglädje. Den är min bas, ligger som en doftande vitsippsmatta i tillvaron, eller som ett harmoniskt grundackord. Den glädjen hör ihop med tacksamheten jag alltid känner över mitt liv och min familj.  Alltid finns den där, även när jag blir arg eller besviken eller ledsen, som jag förstås blir som alla andra. Grundglädjen ligger aldrig långt under ytan.

Lyckokänslor är något annat, mer stötvis och sprudlande som Sara uttryckte det. Som när jag lyckas trösta en storgråtande Lille L. Eller när jag med kameran fångar en saligt leende Lilla S med Tiny i famnen. Eller när Odd och jag hör och ser den första lärkan på morgonpromenaden. Det är de där ögonblicken jag försöker komma ihåg på kvällen och skriva upp i Tacksamhetsdagboken jag har i min Iphone.

Lyckan på bild.
2 mars

Farmors svar på fråga nr 65.

Nu ska jag skriva några reflektioner om beröm som ni kanske inte väntar er..;-)

Min pappa var världens bästa på att ge beröm. Han hade bara gått 7 år i folkskolan och hade aldrig läst några böcker i psykologi eller barnuppfostran. Han var helt enkelt en naturbegåvning när det gällde att ge positiv feedback, varenda dag, i vardagslag, som en del av det normala tilltalet. Eftersom han var född 1904 och ett barn av sin tid berömde han naturligtvis sina döttrar på ett vis och sin son på ett annat, men det är en annan historia…

Jag märker att jag låter precis som han gjorde när jag pratar med mina barnbarn. Jag säger ”Åh vad du är duktig!” och ”Titta, vad bra du kan!” i varannan mening. Det skrämmer mig ofta. För jag vet ju att det viktiga är att man känner sig uppskattad och älskad för vem man är, och inte för vad man kan eller gör.

För beröm kan ju aldrig ersätta villkorslös kärlek. Det får inte bli så att man som barn måste vara duktig eller göra något bra för att få ett kärleksfullt ord, ett leende och en kram.  Kanske är det en generationsfråga? Jag fick helt klart en överdos av beröm som barn, jag lärde mig tidigt hur man gjorde för att få något i håven. Jag är också den typiska storasystern, pappas flicka med alltför höga prestationskrav på mig själv, och med ett stort behov av bekräftelse utifrån.

När det gäller beröm till barnbarnen måste jag alltså försöka behärska mig.

Men när det gäller beröm till alla andra i min omgivning är det härligt att ösa på. Den glädje jag ser i förvånade blickar och generade kommentarer, säger mig att alla inte är så bortskämda med beröm som jag.

Duger jag?
28 december

Farmorsfrågan nr 47.

Hur har din personlighet utvecklats sedan du fick barn?

Bara min mamma.
7 november

Bröllopsdag 33.

Den 6e november 1976 gifte jag mig. För andra gången. Det har varat i 33 år nu.

Hur gör man? Många vill veta. I nya M-Magasin finns en intressant artikel om den senaste metoden.

Problemet är väl bara att när det funkar frågar man sig inte varför, och när det inte funkar är det ofta för sent att fråga.

Vi visste inte hur vi skulle bära oss åt för att leva lyckliga i 33 år. Det bara blev så.

Men jag kan förstås ändå inte låta bli att leverera några råd, nu när jag har facit. 🙂

Ha alltid något gemensamt projekt. Försök ha roligt även när livet strular. Gör mycket tillsammans. Prioritera sex. Intressera er för varann. Acceptera att den andre aldrig kan uppfylla alla dina behov. Min O. kommer aldrig att läsa dikter. Jag kommer aldrig att segla jorden runt.

Tre blev sex.