21 oktober, Kategori: Författarblogg

Konsten att skriva en veckotidningsnovell

Vill du ha receptet för hur en novell ska vara skriven för att bli antagen av en veckotidning? Från en av dem har jag fått följande riktlinjer. Jag saxar valda delar:

Novellerna ska beröra och får inte vara banala, hårdkokta eller övernaturliga. De får gärna vara humoristiska och inte för snälla. De får inte vara förutsägbara. Läsarna ska gärna bli överraskade av en finurlig knorr på slutet. // Lägg gärna in en cliffhanger halvvägs, enligt våra undersökningar tröttnar läsarna tyvärr fort och bläddrar vidare. // Novellerna ska vara skrivna i imperfekt och helst i tredje person. Dialogen får utgöra högst 1/3 av texten. Använd inga svåra ord eller svordomar, undvik klyschor. Undvik också självmord, knark, cancer, alkoholism, kvinnomisshandel och annat som väcker obehag, novellerna ska få läsarna att må bra.//Våra läsare gillar inte att läsa om rollatorer och ålderdomshem.”  Riktlinjerna innehåller också mer tekniska önskemål om antal tecken, pratminus, typ av dokument etc som jag utelämnar här.

Nyss fick jag veta att min tredje veckotidningsnovell inte placerade sig i den tävling jag skickade in den till. Synd, för den är verkligen bra, den bästa jag skrivit hittills.
Tre gånger har jag deltagit i novelltävlingar och två gånger har jag vunnit 2-a pris. Första floppen alltså.

I den här senaste novellen förekommer en liten fattig flicka som snattar på ICA.  Dessutom är huvudpersonen en man. Det var kanske otaktiskt av mig?

Idag kom Alice Munro’s ”För mycket lycka” med lantbrevbäraren. Undrar om någon av hennes noveller skulle få godkänt enligt ovanstående recept?

Munro

– Posted using BlogPress from my iPhone

Kommentarer

  1. Kommentar av Ewa Evers den 23 oktober, 2013 kl 02:25

    …”novellerna ska få läsarna att må bra.//Våra läsare gillar inte att läsa om rollatorer och ålderdomshem.” !!
    Nä! fy och usch för gamla och svaga dom är bara att beklaaaaga…HA!HA!
    Men en saga om en ung man från Ockelbo som en vacker dag träffar en vacker prisessa på ett gyminstitut…Det borde väl gå hem <3 PUSS

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 23 oktober, 2013 kl 02:45

    Jag fnissade när jag läste: ”…undersökningar visar att våra läsare tyvärr tröttnar fort och bläddrar vidare..” Va? Mådde de inte tillräckligt BRA? Eller blev de uttråkade… 😉

  3. Kommentar av Pia F Davidson den 23 oktober, 2013 kl 05:39

    Oj! Tror att de biter sig i tummen om de har större tilltro till läsaren. Kan förstå att det ska vara underhållande och det är det ju inte om hela novellen handlar om samlat elände men … Även ett gott liv har ju alla de där ingredienserna. Om min bok (en rolig deckare) ”så tuktas en svinpäls” vore i novellform är den helkörd i det här sammanhanget. Har fula ord, misshandel, rollator, svåra ord, cancer och alkoholism. Antar att en och annan knorr och att den är rolig inte täcker upp för de missarna!
    Pia

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 24 oktober, 2013 kl 05:01

    Jag håller med dig om att de inte har särskilt stor tilltro till läsaren, tycker nästan att det gränsar till förakt.

  5. Kommentar av Bielke von Sydow den 24 oktober, 2013 kl 08:56

    Ett mkt intressant inlägg som belyser hur svårt det kan vara att passa in i veckotidningarnas mall för framgångsrika noveller och hur man kan nobels littertupris utan att passa in i den samma 🙂

    http://www.bielkevonsydow.blogspot.se

  6. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 24 oktober, 2013 kl 05:03

    Det gäller att lyckas slinka in utan att anpassa sig för mycket… Som alltid, höll jag på att skriva 🙂

  7. Kommentar av Ewa Evers den 24 oktober, 2013 kl 06:18

    den som väljer och godkänner materialet sätter nivån på det som publiceras och konsumeras…Att man skriver en bra och genial ”överlevare” betyder inte att man går igenom vecko tidningens banala sil.

    Stig Dagerman:
    Lagen har sina blottor.
    Hund får de fattiga ha.
    De kunde väl skaffa sig råttor,
    som är skattefria och bra.

    Nu sitter folk i små stugor
    med dyrbara hundkreatur.
    De kunde väl leka med flugor,
    som också är sällskapsdjur.

    Kommunen bara betalar.
    Det måste bli slut på, ithy
    att annars köper de valar,
    fruktar herr Åleby.

    Något måste beslutas.
    Hundarna skjuts! Inte sant?
    Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
    så spar kommunen en slant.

    (5 november 1954)

    Det här kom att bli Stig Dagermans sista dagsedel. På kvällen samma dag som den publicerades i Arbetaren tog han livet av sig.

  8. Pingback av Min tävlingsnovell till ICA-Kuriren. | Katinkabloggen den 3 november, 2013 kl 09:13

    […] i en novelltävling? Reglerna som jag fick från en annan veckotidning, och som jag bloggat om i ”Konsten att skriva en veckotidningsnovell” gäller ju knappast i det här fallet. Eller? Ska man gå efter vilka som sitter i juryn och […]

Kommenteringen är stängd.