Tänk om ingen vill ha mig?

Senaste numret av Tidningen Skriva ockuperar tankarna tillsammans med somliga inlägg i gruppen Författare på Facebook

Så väldigt många romaner som aldrig får godkänt av något förlag, som stannar i byrålådor eller pärmar.

Det sägs att de flesta förlag får 10 debutantmanus eller mer i veckan. Man ska vara glad om man får svar inom tre månader. Man ska vara ännu gladare om man då får något annat än ett standardiserat nej tack.

Samtidigt är det vanligaste rådet till en debutant att man aldrig ska ge upp.

Först måste man behärska konsten att skriva klart. Sen skriva om. Redigera säger vi på svenska, revise säger man på engelska vilket är ett mer rättvisande ord. Revise betyder ”göra om”. Mycket mer radikalt än redigera, som om det bara vore att leta efter upprepningar och överflödiga kommatecken.  När det handlar om att stryka, lägga till, flytta om bland kapitel och konflikter tills dramaturgi, gestalning och berättelse är perfekt.

En gång, två gånger, tio gånger.  Hur var det det stod i Tidningen Skriva: ” ..snarare tio gånger än två, och troligen tjugo.” Mitt manus som är över 400 sidor långt. Gånger 20…?

Sen gäller det också att skriva ett följebrev som gör att förlagen blir intresserade. Man måste alltså agna sin krok väl.

Om man sedan har turen och lyckan att få ett förlagskontrakt  börjar en ny omskrivningsfas, för nu blandar sig förlagets professionella redaktör i leken. Inga manus går direkt till boktryckeriet. Ofta görs stora förändringar, strykningar och tillägg. Det kan dröja 18 månader mellan kontrakt och boksläpp.

Jag skäms när jag läser följebrevet jag skrev till den första versionen av mitt manus, det jag skickade in till sju förlag i april 2013. Så övermodigt, kort och fånigt.

Tänk om refuseringarna berodde på ett kasst följebrev? Nej, det är klart det inte gjorde. Manuset var långt ifrån färdigt när jag skickade iväg det, det har jag ju insett för länge sen.

Astrid Lindgren blev också refuserad. Stieg Larsson fick kalla handen. PC Jersild sägs ha skrivit 8 romaner innan den första publicerades. Jonas Jonasson fick nej tack till ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”. J K Rowlings Harry Potter – tummen ner.

Vad gör jag om det händer mig? Igen?

Nej, jag tänker inte ge ut den på eget förlag! Många författare bekostar själva tryckning och försäljning av sina böcker idag. Det digitala teknikskiftet har vänt upp och ner på boktryckarbranschen också och det är inte speciellt dyrt att själv bekosta tryckningen av sin bok.

Det finns egenförläggare som lyckas, som arbetsmyran Kim Kimselius som inte bara försörjer sig utan också gör en kulturgärning med sina historiska äventyrsböcker för ungdomar,  och deckarförfattaren Ramona Fransson  som alltid verkar vara utlånad på biblioteket i Henån. Men jag är alldeles för bekväm och asocial för att upprepa deras storverk. Allt jag vill är att få fantisera fritt och skriva i fred. (Även om jag såklart skulle kunna tänka mig lite boksigneringar och TV-soffor och biblioteksturneer om förlaget propsade på det 🙂  )

När mitt manus är klart, när det verkligen känns så färdigt att jag skulle kunna tänka mig att sälja boken till min granne för 200:- (tack Skriva för det tankeprovet), då postar jag det igen.

Sen börjar jag genast skriva på nästa bok.