Oavbrutet ösregn, 11 plusgrader, åskbyar och en medelvind på 12 meter per sekund. Så har det sett ut senaste dygnet. I natt var det svårt att sova på grund av blixt och dunder, Odd gick upp och kopplade bort allt som gick att koppla bort. Vi har en box i metall där det är tänkt att vi ska förvara ipads och mobiler under åskväder, men i hamn med så många höga master omkring – nä, den orkade vi inte gräva fram.

Odd har grejat med el hela dagen, kopplat vårt krånglande kylskåp direkt till batteribanken och förberett för installation av batteriövervakning. Nu ikväll slutade det regna och jag kände mig frisk nog för en middag ute. Vi gick till en liten grekisk restaurang mitt emot kyrkan. Samma dresskod som om man skulle köpa korv på Heden efter att ha åkt skridskor med barnbarnen; fleecemössa, norsk ylletröja och Mustojacka. Bara vantarna fattas. Notan blev dock billigare.

Vi började diskutera Bulgariens historia. Odd visste att Bulgarien blev en demokrati 1990 när Sovjet föll samman. Jag hade ingen aning. Det är ett av mina stora svarta skamhål. Min dåliga, nej obefintliga politiska allmänbildning. Jag som var 18 år 1968 ( vad hände då? Nånting med studentuppror, kårrevolution och Ungern?) Jag som började på Journalisthögskolan då! Det enda jag minns handlar om killar och Cue Club. Ola Magnell och Cream.
En snabb titt i Wikipedia och jag häpnade över Bulgariens historia. Nästa gång vi blir bjudna till våra nya bulgariska vänner ska jag försöka få lite grepp om hur de ser på världen och grannländerna idag.

Varje dag, nästan, resonerar vi om vilken väg vi ska välja när vi kommer ut i Medelhavet. Häromdagen frågade varvschefen Mate’ vad vi hade för planer. ”Söderut längs turkiska kusten ner till Cesme”, svarade jag. Han skakade bekymrat på huvudet. Det var inte bra, själv hade han ställt in sin planerade surfingresa till Turkiet. Han rådde oss bestämt att gå norrut till Grekland istället. När jag frågar Medelhavsseglarnas forum, eller facebookgruppen Women who sail the Med, får jag lugnande rapporter från båtar som befinner sig i turkiska farvatten eller just kommer därifrån, och uppmaningar att inte tro allt jag hör och läser.

Hur som helst, här blir vi kvar ett bra tag till. Vi har massor att göra på båten, den ortodoxa påsken närmar sig, vi befinner oss i underbart vackra och unika Sozopol, Bulgariens äldsta och bäst bevarade stad som nu långsamt vaknar upp ur vintersömnen och passar på att njuta av våren innan turisthorderna invaderar.