När är jag mitt bästa jag? Alltså, när tycker JAG det?

I nästan hela mitt liv har jag nämligen försökt uppfatta vad jag tror att andra människor tycker om mig. Och så tror jag att det är med de flesta. Man uppfostras till att vara bra i andra människors ögon. Jag har säkert gjort likadant med mina egna barn. Budskapet lyder: ”Gör så här, var så här, se ut så här, så tycker andra människor om dig.”

Det är naturligtvis välment. Man vill jämna vägen för sina barn. Man önskar dem ett liv med så lite konflikter och svårigheter som möjligt. Därför ger man dem beröm när det är artiga och glada, när de spelar rätt på fiolen och kan äta fint med kniv och gaffel. Det är talanger som kommer att underlätta tillvaron. Och det är väl bra.

Men jag önskar att det inte hade dröjt över 50 år innan jag började fråga mig själv när jag är mitt bästa jag.

Det är inte tillsammans med många utan i sällskap med mig själv.

Det är inte i stan utan i naturen.

Det är inte i samarbete utan i fritt skapande.

Det är inte i äventyr utan i trygghet.

Vem har sagt att balkonger måste vara fyrkantiga och placerade rakt under varann? På väg från tåget till mässan Copenhagen Jewellery Fair gick jag förbi det här fantastiska huset. Balkongerna är tårtbitsformade och ligger förskjutna så att alla får sol och ingen får blomvatten i huvudet. 🙂

Du kanske minns att jag gav bort 3000:- till en person som absolut inte förtjänade det, veckan före midsommar? Jag skrev om det här. 

Trevliga ”Camilla” i Säffle hade lagt ut min drömkamera på Blocket, till ett väldigt bra pris. ”Camilla” uppgav adress och födelsenummer, hon mailade bild på kameran och kvittot och jag pratade med henne på mobilen flera gånger. Hon lät hur gullig som helst och erbjöd sig att skicka med kameraväskan gratis. Men hon hade tyvärr väldigt bråttom eftersom hon skulle resa bort med barnen till midsommar och behövde pengar snabbt. Jag satte in halva köpesumman på hennes bankkonto, och sen försvann hon. Någon kamera såg jag förstås aldrig till. 

På jobbet kollade jag upp ”Camilla” genom vår kreditupplysning, men det fanns ingen med hennes personnummer. På den adressen hon hade uppgett i Säffle fanns ingen med hennes namn. 

När jag berättade den här historien på min blogg, komplett med” Camillas” personuppgifter, satte plötsligt en massa vänliga läsare igång med privatspaning. Och de hittade en Camilla med samma efternamn och födelsedatum, fast i en helt annan stad! Jag  insåg att någon hade stulit hennes identitet, och tog bort efternamn och adressuppgifter i bloggen och i kommentarerna. Men jag ringde aldrig upp henne. Och jag städade bloggtexterna för dåligt. Sen blev det semester och jag sköt upp den obehagliga polisanmälan som jag förstås tänkt göra. 

För någon vecka sedan ringde telefonen. Det var den äkta Camilla. Några kompisar till henne hade läst bloggen och känt igen henne, eftersom jag inte tagit bort första bokstaven i hennes efternamn, inte strukit hennes födelsedatum och eftersom namnet på staden hon bodde i fanns med i en kommentar.  Det fanns bara en enda Camilla med detta födelsedatum i den staden! Jag hade gjort bort mig igen…:-(  

Den riktiga Camilla var ledsen och kände sig utpekad som en brottsling. Hon hade dessutom hittat intressant information på sajten Flashback Forum som visade att jag inte var den enda som blivit lurad på samma sätt! 

Nu har jag varit hos polisen och lämnat min anmälan. Jag har verkligen rensat bloggen på alla uppgifter som kan spåras till Camilla. Och jag har grundligt lärt mig två läxor:  

1. Betala aldrig i förskott på Blocket. 2. Lämna aldrig ut någons namn och personuppgifter på nätet. 

…är jag fullkomligt dödstrött. Det är väldigt svårt att förstå. Det har ju varit så roligt, tiden har bara flugit iväg. Ewa Evers har demonstrerat och undervisat,  tålmodigt gått från staffli till staffli och hunnit med allas frågor och problem. Vi har haft fri tillgång till hela hennes atelje och all utrustning. Hon har spelat inspirerande musik och vi har fått allting serverat – frukost, fika, lunch, frukt.

Det har varit underbart varenda minut och jag hade velat fortsätta flera dagar till.

Ändå var jag tvungen att gå ifrån och sova en halvtimme på hennes säng nu i eftermiddag!

Och fast jag har målat varenda minut (nästan) i 16 timmar hann jag inte ens halvfärdigt med mina barnporträtt. Jag hade tagit med mig fotografier av Tiny som jag ville måla av. Den undermålningsteknik Ewa lärde ut innebär att man målar i många transparenta skikt. Många berömda målare använder sig av den tekniken, Leonardo da Vinci till exempel, men det används också inom modernt måleri.

Jag vill inte visa mina halvfärdiga tavlor. När jag blir klar ska jag visa bilder på alla stadierna. Sådär, nu har jag lovat, nu måste jag fullfölja.

Imorgon och på söndag ska jag gå på oljemålningskurs hos Ewa Evers på Bleket. Temat är barnporträtt. Det ska bli underbart. Två dagars intensiv koncentration på att lära mig se färg och form på ett nytt sätt och samtidigt behärska ovana tekniker och material. Det är lite som meditation. Det är också en egotripp i två dagar. Det unnar jag mig.

Målningen nedan hänger på Göteborgs Konstmuseum och är målad av Carl Larsson. Den är stor, barnet är gott och väl i naturlig storlek, som jag minns det. Tavlan fångade min uppmärksamhet så fort jag kom in i den stora salen. Bilden är så otroligt väl komponerad, ögonblicket fångat på pricken. Hur fick han babyn att sitta modell? Han måste ha skissat snabbt som blixten för att fånga den spelevinkminen, de sprattlande fötterna och viftande nävarna. Allt är perfekt, från den tunna hårkalufsen till de knubbiga knäna. Jag har dessutom nyss sett mamma L använda exakt samma handgrepp för att stötta Tiny när hon vill sitta själv.

Mästaren.

Vad vill du göra bara för din egen skull?

Igår hade vi en heldag. En sån som man vill aldrig ska ta slut.  

Vi tog båten till ”Tändkulemotorns dag” i Lysekil. På hemvägen la vi oss i en skyddad vik väster om Gåsö för att laga mat.  När jag klev ner i vattnet för att bada upptäckte jag massor av musslor under tången alldeles i vattenbrynet. Det blev en hel bärkasse full av stora, fullmatade musslor som vi lagade till middag senare på kvällen.  

Förutom den oväntade skörden kom jag också hem med 350 bilder på båtar, klippor, bilar, folk.  

Och bilder på familjen förstås. Som den här,  där pappa L imponerar på lille L med att hoppa kanonkula från hög höjd.  

Och den här, där lille L spelar Angry Birds på pappas Iphone, medan Sigge sover i sin korg. Inga hundar i sängen ombord!  

På bilden har lille L tagit av sig flytvästen, men den kom genast på igen när jag upptäckte det. Flytväst måste man ha på sig hela tiden!  

På vägen hem mötte vi också skolfartyget Westkust utanför Lysekil. På det här vackra skeppet seglade pappa L en vecka i början av sjuan, precis som alla högstadieelever i Ellös skola.  

Detta har jag lärt mig om fotografering i sommar. Jag har lärt mig en massa andra saker också, men det kokar ihop till följande enkla regler: 

1. Sök upp rätt ljus. Viktigare än motivet. 

2. Gå mycket närmare. 

3. Gå ännu närmare. 

4. Koppla bort motivet, se Bilden. 

5. Ta många fler bilder, och radera ännu fler. 

Det är klart att man måste kunna vara lite flexibel, alla punkterna gäller kanske inte när man ska fotografera för familjealbumet. 

Men samtidigt,  vilket fint familjealbum det skulle bli. 

Lille L och pappa L är hos oss över helgen, och vi har sån tur med vädret. Hela dan är vi ute med båten.
Först till Lysekil där det är Tändkulemotorns dag. Hela Norra hamnen är full av otroliga vidunder till maskiner. Det osar och vrålar och ryker ur skorstenar och rör.
Odd och pappa L glor på maskinerna. Jag glor på folket. Och fotograferar.
På hemvägen lägget vi till vid en liten ö utanför Gåsö och lagar mat ombord. Och badar nakna i havet.

Lille L vaknar tidigt. Väldigt tidigt. Hans pappa laddar saftflaskan och videospelaren. Ja just det, videon. När barnen var små samlade jag på bra barnvideofilmer. Sen kom dvd och de blev omoderna. Men då hade barnen växt ifrån den sortens filmer så det gjorde inget. Nu är de en skatt för barnbarnen. Dinosaurieungen Lillefot är just nu det enda som Lille L vill kolla på sina tidiga morgnar.
Jag har just satt på ett HelloKittyplåster på hans myggbett.
Idag är en rolig dag. Vädret är fint och vi ska åka med nya båten till Lysekil och ”tändkulemotorns dag”! 🙂