Om du tror att jag redan vet svaren på mina farmorsfrågor, så tror du fel. Hela dan har den där frågan funnits i mitt bakhuvud. Vad gör jag bättre än min mamma?

Vissa saker är lätta att komma på. Jag kan använda en dator och betala mina räkningar. Jag kan använda en GPS både i bilen och båten. Jag kan cykla med 24 växlar. Jag kan boka hotellrum i Kuala Lumpur på nätet. Jag kan bita ifrån och skälla argt om någon försöker sätta sig på mig. Jag kan sparka in dörren på en liten bil som kör mot rött ljus mitt i Stockholm och nästan kör över mitt barn (hände för ganska länge sedan). Jag kan pruta skamlöst. Jag kan strunta i att bädda sängen. Jag kan laga thailändsk mat. Jag kan lyssna på podradio och lägga upp bilder på Facebook.

Men jag vet inte om man kan säga att dessa färdigheter egentligen gör mig till en bättre mamma än hon.  Det mesta är ju bara en följd av att vi har vuxit upp i olika tidsåldrar. När hon blev mamma på 50-talet fanns det fortfarande dom som lindade sina barn! Och det fanns inga blöjor, jag sov på någon sorts spännbädd med cellstoff. Och fast mina föräldrar bodde i ett ”fint” område som Örgryte i Göteborg, så tvättade man i källaren i bykgryta på en gasspis!

Min mamma klarade att fostra 4 barn under omständigheter som jag aldrig skulle acceptera. Pappa var världens snällaste men jobbade jämt och fick frukost på sängen varenda morgon så länge han levde. Han strök aldrig en enda skjorta själv och han skulle inte drömma om att hjälpa till i hushållet. När vi flyttade till landet på sommaren satte han sig i bilen och väntade på att mamma och barnflickan skulle stuva in 4 barn och all packning. Sen rökte han Matanzas hela vägen till Fiskebäckskil medan han körde. Vi barn kräktes i papperspåsar. Det fanns inga säkerhetsbälten. De älskade varandra hela livet, det vet jag säkert.

En del saker vet jag att jag gör bättre än mamma. (Jag glömde t ex skriva att jag kan backa med hästsläp också.) Men jag slår henne inte på fingrarna när det gäller Livet.