13 november

Hurra, julafton!

Mina paket har kommit! Med en massa faktaböcker som jag verkligen behöver för romanens research.Till exempel: ”101 frågor din katt skulle vilja ställa till en veterinär.”

Bland många andra oumbärliga böcker. Även den franska språkkursen Pique-nique 2.

Två veckor tog det från dörr till dörr. Bra att veta.

sverigepaket


– Posted using BlogPress from my iPad

28 oktober

Endast för privat bruk!

Läs inte detta om du stör dig på triviala blogginlägg! Det är nämligen bara min packlista inför sex veckor i Las Palmas. Om jag sparar den här så vet jag garanterat var jag kan hitta den igen nästa år.

Ta med i resväskan:

Masktejp, stora papper, färgpennor, tejp, postitlappar, manusutskrift, kortläsare, eldosa, tangentbord laptop, nätaggreagat laptop, tangetbord Ipad, Scrivener handboken, Tidningen Skriva, lånekort bibblan, veterinärböcker, Alice Munro, franskaboken, dataglasögon, joggingkläder + skor, sandaler, pannlampa, huvudkudde, kamera, kamerafilter ND + polarisering, kamerabatteriladdare, kortläsare, instruktionsbok, pistaschmandlar, valnötter, mandlar, thepåsar Paradis, Canderel, Agavesirap, solskyddskräm, schampo, balsam, hygienväska, diskborste, osthyvel, badlakan, badkläder, 1 långärmad tröja, regnjacka.

Ta med i ryggan:

Läsplatta + laddare, medicin, iPod + hörlurar, öronproppar, laptop, iPad + laddare, biljetter, Las Palmasmapp, visitkort, plånbok,

Ta med i magväskan: pass, pengar, iphone, kreditkort

Har du läst ända hit och anser att jag har glömt något? Tipsa gärna! 🙂

Vädret i Las Palmas är som förväntat. Ganska varmt, ganska soligt, ganska blåsigt, ibland en regndag. Man behöver både bikini och regnjacka. Perfekt.

väderLP

 

 

 

 

10 oktober

Frihet för att äga eller frihet för att göra?

På varvet där vi lägger upp vår båt för vintern finns en underbar segelbåt värd många miljoner. Den är renoverad till toppskick. Den har inte varit i sjön varken den här sommaren eller förra. Mannen som äger den har inte tid att segla. Men han har råd att betala, så den ligger där inomhus år ut och år in.

Jag funderar på vår framtid, Odds och min. Hur mycket pengar behöver vi de närmaste 20 åren? Vad är viktigt, vad vill vi ha råd att äga och vad vill vi ha råd att göra? Det skiljer sig såklart på vissa punkter, han är nog mer fäst vid jord och får och hembygd än jag. Att äga saker för ägandets skull är helt oviktigt för oss båda, det vet jag säkert. Frihet handlar om handlingsutrymme. Att kunna skapa, resa, upptäcka, växa.

Detta behöver jag: Min familj. Vänner. Ett eget rum. Ostörd tid. Tystnad. Musik och litteratur. Nya intryck och projekt. Verktyg och teknik. Uppkoppling. Fri horisont ibland. Sol och värme.

(Nedanstående bild har jag tagit i Las Palmas. Jag vet förstås inget om dem som bor i huset, skulle inte vilja byta med dem. Men jag kan inte låta bli att fantisera. Någon har gjort ett val att bo så här. Vem och varför? Nöd eller önskedröm?)

Beachfront (Explored #129)

17 september

10 förbjudna frågor.

Sofia Hallberg, hon som skrivit boken ”Mina fräknar”, har bloggat väldigt träffsäkert om pinsamma frågor man inte vill ha när man skriver på en bok.

Fråga nr 2 känns särskilt aktuell för min egen del.

Ibland ångrar jag att jag varit så öppen med att tala om att jag skriver på en bok. Ofta hänger den där frågan nr 2 nämligen i luften. I olika varianter. När blir den klar? Är du färdig snart? Hur går det? Vilket förlag ska trycka den?

Det finns ju inget bra svar. Mer än: Jag vet inte. Men det är åtminstone ett trovärdigt svar. Om jag svarar: Det spelar ingen roll så är det ingen som tror mig. En bok är liksom inte värd något förrän den går att köpa på ICA eller låna på biblioteket .

Jag drömmer förstås om att min bok också ska finnas där, för alla som vill läsa. På Riktigt. Nån gång, gärna om ett år. Det är naturligtvis målet. Men jag har inte bråttom dit. Det är underbart längs vägen och jag njuter av varje delsträcka, även omvägarna.

Om lite drygt en månad är det dags att resa till Las Palmas igen, för sex veckors skrivarliv i ensamhet, sol och värme. Flygbiljetten är bokad och min lilla lägenhet med kök, internet och balkong mot Las Canteras är reserverad. Till jul tror jag att manuset är färdigredigerat. Tror.

(Sofias förbjudna fråga nr 2 låter såhär: Nu har du väl suttit med det där manuset i flera år. Hur går det egentligen?)

Happiness.

 

22 mars

Vinterviste i Las Palmas – utvärdering.

En blogg jag brukar läsa är Jennys Författarblogg. Hon flydde från kylan och vintern och julen till Kanarieöarna (La Gomera) i sju veckor. Precis som jag skulle hon varva jobb och semester och skrivande, och precis som jag ville hon testa hur det funkade att jobba på distans i värmen. Ensam.

När hon kom hem gjorde hon en utvärdering som du kan läsa här. Det inspirerade mig att också göra en. Snart, snart har jag glömt hur det var, jag märker redan hur snabbt det går att falla in i vardagslunken fast jag kom hem för bara fem dagar sedan. Jag härmar hennes upplägg också, varför uppfinna hjulet igen? 🙂

Jag har varit i Las Palmas tre gånger i vinter, fem veckor sammanlagt, alla gångerna på samma ställe.

Vad fungerade bra?

Arbetsmoralen. Det var underbart att kunna skriva koncentrerat i två långa pass per dag. Det var aldrig några problem att avstå från stranden eller shopping, jag gav mig själv tre timmar ledigt mitt på dagen och det räckte. Bäst gick det att skriva på mysiga svenska konditoriet Casa Suecia på Calle Ferreras. Det var bra arbetshöjd på bord/stol och jag kunde sitta hur länge som helst utan att känna mig som en parasit. (I och för sig åt jag rätt många av deras läckra chokladbiskvier ändå, fast jag egentligen bara tänkte dricka the.)

Tekniken. Det var perfekt att bara ha Ipaden och det trådlösa tangentbordet med mig. Enkelt att stoppa ner i ryggsäcken och gå femminuterspromenaden till cafeet. Jag hade också packat en förlängningsdosa som användes flitigt.  Wifi på hotellrummet var oftast OK även om det var hemskt långsamt mellan 18 – 22.

Boendet. Hostal 7 Soles på Calle Naval kändes som ett andra hem sista veckan, trots att jag blev lite paranoid pga stölden på stranden. Min hotellnyckel låg ju i väskan som stals… Jag lärde mig faktiskt att skriva sittande på sängen, även om det inte var idealiskt. Familjen med den kärva gamla mamman och hennes två söner som drev hotellet gjorde att det kändes tryggt och bra. Men boendet hör trots allt till det jag vill uppgradera lite till nästa vinter, se nedan.

Motionen. Om jag inte hade blivit förkyld hade det varit en fempoängare. Trots att Las Palmas är en storstad bor man väldigt nära fina naturområden att jogga och vandra i, om man bor nära stranden Las Canteras. Själva stranden och strandpromenaden är 5 km och i strandens norra förlängning fortsätter stigen längs Atlanten. Jag upplevde många fantastiska joggingturer på 7 – 8 km i soluppgången. Tills jag blev förkyld, som sagt. De här sista två veckorna hängde jag dessutom på Maria Forssell, svensk sjukgymnast, som samlade en liten grupp kvinnor till morgongympa på stranden. Ingen mesig tantgympa, utan rejäl styrketräning och QiGong.

Las Palmas. Innan jag reste hit hade jag massor av fördomar mot både Gran Canaria och Las Palmas. Jag valde stan för att slippa det värsta turistgettot i söder och för att inte bli isolerad bland pooler och Bamseklubbar. Det var helt rätt val. Las Palmas är en riktig stad, med vanliga spanjorer och vanligt spanskt stadsliv. Och en väldig massa shopping, kultur och historiska byggnader som jag inte hann utforska alls. Och nära playa Las Canteras och strandpromenaden är det bästa stället att bo på om man bara bor här tillfälligt. Skulle man få för sig att köpa en lägenhet (Gud förbjude) kanske man vill bo lite mer avsides, vad vet jag. Jag som bor på verkliga vischan ute på en liten ö i vardagslag uppskattar verkligen närheten till en riktig stad när jag är på skrivarretreat. Jag gillar att studera folklivet..

Vädret. Det var skönt, normalt svenskt, lite mulet sommarväder. En regnskvätt ibland. Varmare i november än i mars. Man behövde en tunn jacka på kvällen, kanske med en kofta om det blåste, och det gjorde det ganska ofta. Det var inte många helt soliga dagar, oftast var det molnigt ända fram till 13 – 14-tiden. +20 C i vattnet. För mig var vädret helt perfekt. Men jag förstår att de som reser till Kanarieöarna för att bli bruna reser till Playa Ingles och de andra stränderna på södra delen av ön där klimatet är annorlunda och där man kan ligga och pressa hela dan.

Las Canteras

Vad var mindre bra?

Maten. Nästa gång, i november, kommer jag att ha ett litet kök med kylskåp, micro och spis, och det kommer att bli rena himmelriket. Det är urtråkigt i längden att sitta på hotellsängen och skära i en ostbit, äta avocado och spetsa oliver direkt ur burken. Det är faktiskt urtråkigt även om man köper jättegoda matvaror i närbelägna, välsorterade supermarketen. Eller i små mysiga, lokala butiker. Och det är om möjligt ännu tråkigare – och dyrt i längden – att äta ute. Jag löste många måltider med Extravaganza Bars och pulversoppor på rummet, hade med mig mixerstav i bagaget och köpte en vattenkokare.

Boendet. Hur glad jag än är över att jag hittade mitt billiga, enstjärniga Hostel 7 Soles på Calle Naval, så är jag ännu gladare över att ha hittat lägenhetshotellet Playa President mitt på strandpromenaden. Med kök, tvättmaskin och stor balkong rakt ut mot stranden. Hoppas jag kan hitta en lucka där även efter jul. Det är fullbokat åratal framåt, folk bor där från oktober till april och lagrar sina egna tavlor och dricksglas i källaren under sommaren, berättade svenska Marita …

Kriminaliteten. Las Palmas är en storstad med gott om fattiga människor. Man måste vara uppmärksam på ficktjuvar och andra lurifaxar. Det fick jag lära mig ordentligt när jag blev bestulen på stranden på min strandväska med Iphone och annat.

Las Palmas

15 mars

Fick han hjälp?

Han är på väg ut samtidigt som jag är på väg in och vi lyckas undvika en krock, stirrar några sekunder på varann. Han har ett blödande jack tvärs över kinden och mera blod på flera ställen i ansiktet. Jag hinner inte se så noga.

Han möter inte min blick men det lyser förtvivlan och panik om honom, han vacklar till bakåt så att jag kommer förbi och han skyndar, nej flyr sedan ut på gatan. Först blir jag rädd, jag också. Tänker: narkoman, mördare, bara inte Javier ligger död där uppe i sin portierhytt. Sen: så rädd han verkade.

När jag kommer upp i lobbyn är det inte Javier som har passet ikväll, utan mannen från Jamaica. Han som har en liten tvåårig svartlockig son som brukar komma och hälsa på pappa på jobbet ibland med sin spanska mamma.  Två holländska gäster är också där och surfar på lånedatorn. De ser förfärade ut. ”Såg ni den där mannen?” säger jag. ”Vad hade hänt?”

”Han ville ha ett rum”, säger mannen från Jamaica och smackar föraktfullt med tungan. ”Men jag sa att det var fullt.  Såna där.  Those people.”

Jag går upp till mitt rum och lägger den nyköpta flaskan kanarisk honungsrom överst i väskan som redan är färdigpackad. Imorgon ska jag flyga hem.

Upp mot  mitt fönster stiger stojet och skratten från de asiatiska småbarnen som leker utanför sina föräldrars butiker halva natten medan nya varor som kommit från Kina levereras av lastbilar som köar efter varann längs den smala gatan. På avstånd hörs en siren. Jag hör inte skillnad på polisen och ambulansen, de låter likadant. Det gör förhoppningsvis ingen skillnad för honom heller, om det är den ena eller den andra. Bara det är någon som släpper in honom.

Jag är så tacksam att jag inte är hans mamma.

In the Las Pamas Cathedral

Någons mamma i Santa Ana Cathedral i Las Palmas där jag gick runt med kameran en stund igår.


12 mars

Tre dagar kvar.

Idag började jag räkna ner tiden som är kvar. Det berodde på att några i morgonens gympagrupp på playan tyckte att jag absolut måste se den gamla stadsdelen i Las Palmas, Vegeta. Då kände jag plötsligt att jag blev väldigt snål med min tid. Vadå sightseeing, liksom… Jag har ju mitt skrivschema som jag följer väldigt strikt, eller åtminstone ganska strikt. Nu har jag ju gjort avsteg både för gympan på stranden varannan dag, som börjar lite för sent för mig egentligen, och för vandringsturerna igår och imorgon som verkligen inte alls passar in i dagsschemat. Men jag tröstar mig med att det är viktigt för kreativiteten med pauser också.

Imorgon kommer halva dagen att gå åt till en vandring upp i bergen på västra sidan av Gran Canaria, jag har glömt namnet på byn vi ska besöka just nu, men den heter som det mest populära flaskvattnet här. Man går i en bäckravin, det lär vara väldigt vackert och jag gläder mig både åt sällskapet och möjligheten till  nya fotoobjekt.

Annars är jag förkyld, har ätit kinesbuffé  för första och sista gången samt ligger här med tejpade blåsor på tårna och längtar efter att skriva färdigt en viss, väldigt spännande scen. Är nog uppe i 55000 ord nu tror jag. Men slutet är inte nära än.

30/366 Las Palmas from a distance

10 mars

9058 ord på en vecka.

Sex scener och niotusenfemtioåtta ord har jag skrivit på en vecka. Om det är snabbt eller långsamt, mycket eller lite vet jag inte. Om det är bra eller inte beror väl på innehållet…

Idag har det varit fantastiskt fint väder, dagen började med gympa och chigong på stranden. Lite dum tid för mitt dagsschema, det börjar inte förrän 9.30. Solen går upp två timmar tidigare. Jag hann med en lång fotopromenad på stranden innan gympan.

Om vädret är lika vackert imorgon ska jag jogga bort till det vackra konserthuset och tillbaka.  Det är byggnaden som ser ut som ett slott i mitten av bilden.

På söndag ska jag vandra med gympagruppen upp till den vita byn högt uppe på kullen till höger på bilden. Där ska vi äta lunch och se oss omkring innan vi går ner igen.

Det kallar jag en fin söndagspromenad! 🙂

Bilden blir lite knepig i färgerna när jag inte kan redigera som vanligt i Lightroom. Hoppas det framgår i alla fall hur vackert det är på stranden såhär tidigt på morgonen när vattnet är som lägst. Det skiljer väldigt mycket på lågvatten och högvatten. Klipporna försvinner helt under vattnet längre fram på dagen.

Las Palmas Concert house

28 januari

Tack Las Palmas, vi ses igen!

Jaha, packad och klar för att ge mig ut på gatan och ta en taxi till flyget. Jag har 3 timmar på mig, tänker äta frukost och kanske hinna skriva lite på flygplatsen. Tack vare Ipaden och ipod med Paul Simon kan jag ju skriva precis var som helst. Fast vissa ställen är mysigare än andra. Här till exempel. Jag hoppas hinna med en resa till innan maj.

Recommended hotel in Las Palmas!

 
– Posted using BlogPress from my iPhone

28 januari

21658 ord på 10 dagar!

Sista kvällen i mitt lilla hotellkrypin. Egentligen hade jag tänkt avsluta med pannacotta och cappuccino på en restaurang som Odd och jag åt jättegott på. Men jag fick sånt flyt med skrivandet så jag kom aldrig ut från rummet. Det blev oliver i tandborstmuggen och en kvarbliven ostbit istället.
Idag räknade jag ut hur långt jag har hunnit, i ord räknat. På de här tio dagarna har jag skrivit i genomsnitt ca 2160 ord per dag. Sammanlagt har jag nu fått ihop ca 100 sidor av min roman. Hurra! 🙂
Efter den senaste föreläsningen som Ann Ljungberg har lagt ut på sin författarkurs tror jag att mitt skrivande kommer att gå ännu fortare. Där ger hon tips om hur man redigerar sitt manus. Hennes viktigaste råd är att inte fastna i redigerande medan man skriver, utan först skriva igenom hela boken i ett svep, så att man har ett första utkast.
Oj, oj, mitt kardinalfel. Vad gör en gammal copywriter annat än skriver om, filar, väger olika ord mot varann, byter ut meningar, kastar om stycken…
Nu byter jag körstil, nu lägger jag in inte-titta-bakåt-växeln.


– Posted using BlogPress from my iPhone

1 2