Någonstans har jag läst att ens tidigaste barndomsminnen börjar när man säger ”jag” istället för att prata om sig själv i tredje person (”Kalle vill ha en kaka”).
Detta, bland annat, minns jag av sommaren när jag var liten: Långa båtfärder soliga dagar till öar där inga andra finns. Alla i familjen badar nakna. Varma röda mjuka klippor. Nivea. Mammas blåa frottebadrock. Doften av ägg och korv som puttrar i smör på gasolspisen ombord. Gul saft med bottengrums av apelsinskal. Kanelbullar. Mariekex. Hönökaka med Raketost. Simma på det djupa med livlina runt magen. Somna med småsyskonen i ruffen på vägen hem. Samla krabbor i en balja på bryggan. Snäckförsäljning. 10 öre för en tändsticksask med toppsnäckor. 25 öre för en gubbe av musselskal och piprensare. Somna i soffan på vuxenkalas. Evert Taube alla böckerna, alla verserna. Och när jag fyllde 7 fick jag ett riktigt dragspel.