1-2-3-4-5-6-7-8-9-10. Man hinner tänka väldigt mycket under den tid det tar att räkna till tio. Om jag bara kommer ihåg det här knepet ändrar det nästan alltid ett nej till ett ja, eller stoppar det där arga utbrottet. Tid att tänka efter gör mig snällare. Det svåra är att inte reagera genast på en provokation. Det tränar jag fortfarande på, efter 59 år.

Vila. Sömnbrist kan förvandla mig (och dig) till ett känslolöst monster. En natts ostörd nattsömn är därför en kärleksgåva som smäller högre än allt annat. Varför, varför trängdes vi ibland 4 stycken i sängen natt efter natt?

Kalorier. Mat var 4e timme annars morrar jag.

Är det då så viktigt att känna sig snäll?  Det viktiga är väl att inte ta nån skit, att få respekt och stå för vem man är? Jo, men det tar sån energi att strida. Det tar på krafterna att skälla på sin man eller till och med att tuta ilsket på en medtrafikant. Jag tänker på det länge efteråt, och det tar upp värdefull livstid som jag hade kunnat njuta av istället. Jag mår ju så bra när jag klarar att vara snäll.

Det är kanske den gamla vanliga 80-20 regeln som gäller här med. 80 ”ja” och 20 ”nej”. 80 pussar och 20 fräsningar. 80 🙂 och 20 🙁

Det är lätt att få till de där 20, de kommer gärna automatiskt. Det har ju blivit en uppskattad konst i vår tid att förminska, förlöjliga och förtrycka sina medmänniskor. På film, på TV, i bloggar, i verkligheten. Att vara snäll är svårare och ger mindre poäng. Men det gör gott i själen.