De ljud som gör mig lycklig idag, när jag är 59 år och farmor, är min mans lugna djupa andetag om natten. Fågelsång tidiga mornar. Havets alla lugna ljud när det nästan inte blåser; skvalpet, risslet, porlandet. Kluckandet mot bordläggningen när man krupit ner i kojen i båten. Barnbarnens skratt och stoj i hängmattan.
Från bebistiden minns jag många lyckoljud. Fortfarande ligger lugna andetag om natten på första plats. Ett särskilt magiskt ljud några år senare, var det som hördes på farstubron sena vårkvällar. När det börjat skymma och jag orolig gick ut för att lyssna efter vart kvällsryttarna tagit vägen. Då kunde det i stillheten höras hovklapper och pladder och skratt på en kilometers avstånd, uppblandat med koltrastens sång.
Ännu några år senare var det dova mullret mitt i natten från en avsågad ljuddämpare högsta lyckan. Han är hemma!