Tumlaren.
Min pappa hade alltid båt. (Ja, den var ju förstås lika mycket mammas.) Pappa och båten hörde ihop, han var ute med den varenda dag under sommaren. Fiskade makrill, lade ut garn eller bara tog en tur. Hela dan, utan varken gps eller mobil, långt ute vid Tovas ungar om vädret inte hindrade. Och det skulle mycket till. En Gullholmensnipa bangar inte för lite vågor. Eller sjö, som man säger här.
Hans sista båt Tumlaren fick vi ärva. Man KAN sova två under däck. Med lite god vilja. Men man måste kissa i en spann om nöden tränger på. Hon är trång och bullrig. Det går inte att laga mat ombord om man inte använder campingkök, vilket jag vägrar eftersom jag har panik för läckande gasol. Vi har tänkt tanken att byta till en mer bekväm båt många gånger.
Men det går inte att tänka tanken att någon annan har Tumlaren. Eller att vi inte har henne. Så när vi blir rika lånar vi ut Tumlaren till barnen och köper en båt till.
