”Nu är det 5 i 12. Nästa gång får du ingen chans, då är det en hjärtinfarkt eller en stroke. Du måste förstå att det är allvar. Nu måste du välja mellan livet och arbetet.”

Doktorn spände ögonen i mig och lät sig inte avbrytas när jag försökte skjuta in ett litet  ”…men…”

Jag tyckte att han var dramatisk, jag misstänkte att han njöt lite av sin roll och effekten av sina ord. Lite.

Situationen var alltså den att jag, tillsammans med O. satt hos distriktsläkaren för en första genomgång av min situation.  I tisdags, dagen efter hemkomsten från en vecka i Canada,  blev jag nämligen akut yr. Så yr att jag inte ens kunde ligga utan att rummet snurrade. Efter en natt på akuten med hjärnröntgen och andra prover konstaterades högt blodtryck. Väldigt högt. Efter medicin sjönk det något, så att yrseln släppte.

Igår satt jag hemma vid köksbordet med datorn och svarade på mail, tog en massa beslut och jobbade nästan som vanligt.  Lite yr och lite matt, men fullt handlingskraftig.

Idag säger doktorn bland mycket annat att jag inte får kolla mail ens, jag ska ha Kravlös Vila i 3 veckor. ”Ligga pall” uttryckte han sig. ”Men ska man inte röra sig om man har högt blodtryck?” lyckades jag skjuta in när han hämtade andan ett ögonblick. ”En stilla promenad ibland,” sa han myndigt, ” Sitta och se ut över havet och meditera…” tillade han.  ”Men jag har ju 8 anställda,” invände jag,” jag måste ju åtminstone ordna upp en massa saker först…” ”Det får din man ta hand om, han får sköta allting tills vidare, du ska bara vila och se till att inte bli upprörd över något, ” avbröt doktorn barskt. ”Nu gäller det livet, det måste du förstå. Tänk på dina barn och barnbarn!”

Stackars O. harklade sig. ”Ja, det är ju bra med raka besked,” sa han med blek röst.

”Ja, inte sant,” instämde doktorn hurtfriskt. ”Det är ju bättre att jag säger som det är nu, så kan ni tacka mig sen för att jag räddade ditt liv,” tillade han välvilligt.

Vi vacklade tagna ut från hans rum. O. med händerna fulla av papper till Försäkringskassan, tider för provtagning, remisser och jag vet inte allt. Plus min ryggsäck och jacka.

”Jag fick förtroende för honom, han verkade seriös” viskade O.

Sen gick jag in ensam till sköterskan för mätning och vägning (inte kul). Men hon visade sig vara en ängel när jag beklagade mig.

”Det är klart du ska fortsätta med bloggen om du tycker det är så roligt,” tröstade hon. ”Annars blir du ju upprörd över det!”

(Undras om det också är tillåtet att pula med min nya Iphone 3Gs som lär vara i faggorna?)

Så jag inleder nu 3 veckors Kravlös Vila, vilket bl a betyder att jag inte kan maila svar tillbaka på alla gulliga kommentarer  som ni skickar till Farmorsbloggen.  Men jag kommer att fortsätta skriva och läsa bloggen varje dag. I soffan i mitt underbara uterum, med Nora Jones, Katie Melua, Laleh eller Bo Kaspers i Ipodens högtalare. Tipsa mig gärna om mer bra Kravlös Vila-musik 😉

Det står i sjukintyget att prognosen är att jag kommer att bli frisk och kunna återgå till arbetet. Det minns jag inte att doktorn sa, men han kryssade som tur är i den rutan på FK-blanketten…

 Lyckliga  jag som har en sån kärnfrisk man som älskar mig.:-)