Det är en av de låtar som kan få mig att gråta. Jagues Brels ”Kanske kärlek är allt”. På franska heter titeln i direkt översättning: ”När kärlek är allt man har…” Jag har hört den i Göteborg på en oförglömlig Brel-föreställning med Eva-Britt Strandberg, och Celine Dion har gjort en mäktig liveinspelning som finns här: http://open.spotify.com/track/6Vu5YZQufcIAX3voxxwbFj
Varje generation uppfinner kärleken på nytt. Ingen har älskat som du. I alla fall inte din mamma. Eller?
Den frågan var lätt. Min naivitet är och har alltid varit min största styrka. Jag tror vad jag hör och ser, och jag utgår ifrån att människor jag möter vill mig väl, tills motsatsen bevisas. Nej, dum är jag inte. Bara naiv nog att tro. På människan och framtiden och på min fantastiska tur i livet.
Igår hade min O. födelsedag. Jag tänker inte tala om hur många år han fyllde. Men vi har varit gifta i snart 33 år, så ni kan ju räkna ut själva.
Jag kidnappade honom redan klockan 6 på morgonen och körde mot hemligt mål i många mil. På kvällen blev det middag på restaurang och presentutdelning.
Idén är faktiskt hans egen. Han presenterade den nya produkten med stor entusiasm och blev besviken när jag rynkade på näsan. En pussmun! Ser ju inte riktigt klokt ut! Aldrig i livet, det skulle ingen vilja köpa!
Nu har han fått det första exemplaret! Min pussmun i silver! Nåde honom om han inte bär den varje dag!
Man ska höja blicken säjs det. Se helheten, skaffa sig helikoptersyn. Ta itu genast.
Men jag gör ofta, ofta tvärtom. Sätter på mig skygglappar och skärmar av. Skjuter upp det jag borde, tills jag skaffat mig lust att ta itu med det.
Drar mig undan som Ferdinand och luktar på blommorna.
Idag går jag upp en halvtimma tidigare för att hinna plocka äpplen innan jag måste börja betala räkningar.
Här kommer Farmorsbloggens första tävling! Det är en tävling där alla vinner något, eftersom uppgiften är att skriva en Berättelse! Det kan vara något roligt, eller rörande, eller fantastiskt, eller hjärteknipande. Det kan vara någonting som har hänt dig eller någon annan.
Att berätta är ett behov som jag tror finns inom oss alla. Visst är det en av de egenskaper som skiljer oss från djuren? Vi vill förmedla vad vi varit med om. Vi älskar också att höra andras berättelser. Varför skulle annars bloggandet vara så stort?
Tävlingsbestämmelser: 1. Skriv din berättelse som en kommentar till inlägget: Mammors Underbara Berättelser (Finns i vänsterkanten här till höger!). Du skall alltså INTE kommentera här nedanför!
Ditt bidrag skall helst inte vara längre än den första berättelsen, som skrivits av ”Fjortisens mamma”. 2. Länka till Farmorsbloggen eller till LifeStone från din blogg. Du måste alltså vara bloggare för att kunna delta.
Tävlingstid: Tävlingen pågår fram till den 23e december. På Julafton den 24e december -09 utses och meddelas vinnaren personligen samt på Farmorsbloggen.
Jury: Farmor, dvs jag, är enväldig domare. Den Berättelse som jag anser bäst speglar mammalivet, i stort eller smått, vinner. Kanske kan jag också få till någon sorts rådgivande omröstning på bloggen, skall försöka!
1:a pris: En avgjutning i massiv 18 K guld av ditt barns avtryck. Antingen Mammas Hjärta med 1 avtryck värt 6950:- (om ditt barn är över 2 år) eller Lilla Hjärtat med 1 avtryck värt 7950:- (om ditt barn är under 2 år).
Fjortisens morsa har skrivit en helt underbar berättelse om trafikolyckan som förändrade hennes liv. Läs den! Du hittar den som en kommentar på Mammors Underbara Berättelser.
Det finns så många som pratar om att man måste försöka se det positiva i allt. Fjortisens morsa har verkligen praktiserat det, the hard way! Åh vad jag beundrar hennes livsmod och hennes attityd att vägra vara ett offer som det är synd om!
Jag är säker på att du som läser detta också har någonting speciellt att berätta. Gör det! Lägg till din egen berättelse under Mammors Underbara Berättelser!
Alla berättelser som skrivs där kommer att delta i en tävling med ett fantastiskt pris! Jag berättar mer i ett senare inlägg!
Fallskärm går bort, skulle aldrig våga. Men i vattnet är jag fullständigt fri. Under ytan. Det finns inget som är jämförbart med att snorkla. Helst med flytväst upptäckte jag sist, eftersom jag då kan ligga i vattnet i timtal. Bilden är från Perhentian Island utanför Malaysias nordöstra kust. O och jag matade fiskar och simmade med havssköldpaddor.
Men jag snorklar lika gärna utanför Lysekil. Bara vattnet är varmt nog.