”Fammo, ja e hääääär!” Sent fredag kväll stod han där i farstun så glad och kaxig. Det var så länge sen, jag var lite rädd att jag skulle vara bortglömd, minnet är kort när man bara är 2 år. Sist vi sågs kunde han bara prata tvåordsmeningar.
Men den oron var helt obefogad. En timme senare var det jag som skulle läsa saga, det var jag som skulle ligga bredvid i sängen och det var jag som fick uppleva njutningen att se de små ögonlocken darra och slutas, den lilla knutna näven öppnas och släppa greppet om snuttetrasan.
Igår hade vi tänkt grilla korv ute, köra traktor och ge fåren en ny storbal. Och så ösregnar det! Riktigt busväder, som man faktiskt inte kunde vara ute i.
Lille L och jag läste Bamse i soffan i uterummet, framför brasan. Sen somnade han bland lammskinnen, tätt intill mig, medan jag skrev det här blogginlägget. En stund att trä upp på det där skimrande pärlbandet i minnet 🙂
BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009