Den amerikanska blåbärsbusken.
För tre år sedan köpte jag 2 st amerikanska blåbärsbuskar på Lisebergs Trädgårdsdagar. Jag såg framför mig hur buskarna skulle bli trädgårdens största attraktion, klart överlägsen vinbär och jordgubbar, päron och äpplen. Jag tänkte mig att barnbarnen skulle slåss om bären.
I år blev det blåbär på buskarna för första gången. Massor av blåbär. Gigantiska blåbär som först nu är riktigt mogna.
”Jag gillar dom vanliga bättre!” sa lilla A sex år uppriktigt, efter provsmakning. Storasyster lilla S plockade snällt en full kopp för att göra mig glad.
Den trista sanningen är att hon har helt rätt. De amerikanska blåbären smakar som en blek kopia av de vilda i skogen. Inte blir man blå om fingrarna heller. Jag kokade sylt av dem, och den blev rätt så god, men absolut inte lika god som riktig blåbärssylt.
Lille L 2 år har ingen uppfattning om hur blåbär ska smaka. Han släpade lyckligt ut sin lilla stol och satte sig mitt i busken och åt tills han var mätt. Så jag behåller väl blåbärsbuskarna i alla fall.
När jag var liten fick man inte gå på gräsmattan i trädgården till huset där vi bodde, man fick inte plocka blommor i rabatterna, man fick inte plocka äpplen från träden eller vinbär från buskarna, och man fick absolut inte klättra i träden. I min trädgård får barnen göra allt det där, naturligtvis. Ju mer desto bättre. Finns det något underbarare än en blandad bukett med tulpaner, iris och maskrosor? 🙂
