Farmor på tantkurs.
Den här helgen är jag på oljemålningskurs hos Ewa Evers på Bleket. Vi är 6 förväntansfulla och inspirerade kvinnor. Alla utom jag är helproffsiga och har målat i flera år. För mig är det första gången. Jag behöver en hobby och kan inte tänka mig golf.
Ewas plan är att vi ska öva oss måla spetsar och tyger. Hon har hängt upp läckra, broderade sidenunderkläder i taket och ställt fram korgar med vackra gamla spetsdukar. Hon har förberett allt i detalj och är mycket pedagogisk. Vi har hela hennes fantastiska atelje med allt material att använda fritt. Det är meningen att vi alla ska ha 3 dukar på gång samtidigt, med olika motiv.
Det svåraste är inte målandet, även om det verkligen är jättesvårt. Kanske visar jag här på bloggen hur det blev. Kanske.
Nej, det svåraste är att låta bli att känna sig avundsjuk och underlägsen. Alla de andra är så kreativa och skickliga. Var man än fäster blicken hamnar den på något underbart. Jag kommer aldrig att bli så duktig.
Det är ett eldprov i konsten att inte jämföra sig med andra.
För det är ju så roligt. Jag vill verkligen fortsätta. Inte kan jag ge upp bara för att jag aldrig blir lika bra som Ewa.
Alla som spelar golf har väl inte ambitionen att bli en ny Tiger Woods?
