31 oktober, Kategori: Okategoriserade
Syskonkärlek.
Hur får man sina barn att älska varann? Hur gör man så att de fortsätter att umgås och vara vänner när de har flyttat hemifrån? Hur undviker man avundsjuka och ovänskap mellan vuxna barn?
Inte förrän nu förstår jag mina egna föräldrars, och svärföräldrars, ängslan över varje liten konflikt som uppstod mellan deras vuxna barn. Aldrig fick man minsta medhåll om man beklagade sig över en syster eller bror. Alltid fanns det någon förmildrande omständighet.
Vilken sorg det skulle vara om några av barnen blev bittra ovänner. Som om hela barndomens kärlek och omsorg varit förgäves, som om jag någonstans gjort ett katastrofalt misstag.
Det spelar ingen roll hur de väljer att leva, eller med vem. Bara de inte blir osams på allvar…
Kommentarer
Nej det vill man verkligen inte. Vi har sån tur med våra tre små stollar. De bråkar naturligtvis stundtals, i äkta syskonkärleks anda. Men samtidigt är de varandras bästa vänner och de delar alltid med sig utan att vara snåla eller det minsta egoistiska. Det får man hoppas håller i sig livet ut.
Trevlig helg – kram.
hihi jag och min syster tålde knappt varandra när vi var små… men nu är vi bästa vänner och hon är den bästa jag vet!! Syskon ska man verkligen hålla hårt i och ta vara på!
hoppas du får en underbar start på nya veckan!
kramar
[…] (bildkälla) […]
I genuinely enjoy studying on this internet site , it has fantastic posts .
Kommenteringen är stängd.