Farmor svarar på fråga 34.
Jag har min pappa att tacka för nästan hela min personlighet känns det som. Både goda och dåliga sidor. Han var en gammal pappa, redan 46 år när jag föddes.
Han var otroligt social och hade mycket representation i sitt jobb. Ofta i form av bjudningar hemma, med inhyrd serveringspersonal och krav på fint uppförande av oss barn. Alltid bara gubbar. Otaliga gånger har jag som liten spelat Lilla vackra Anna på pianot, nigit och tagit emot applåder och en peng.
Jag lärde mig hålla god min, spela teater och vara duktig flicka.
Tack vare det har jag hela mitt liv haft väldigt lätt att linda äldre farbröder runt mitt finger. 🙂
Han hade bara 7-årig folkskola. Det han kunde om psykologi och filosofi kom från Havamal, Fänrik Ståls sägner och Evert Taube som han älskade. Ändå var han långt före sin tid när det gällde positivt tänkande och mental träning, han programmerade oss grundligt. Det fanns inget vi inte kunde klara av. Han trodde på oss vad vi än hittade på. Han berömde allt vi gjorde. ”Älskade lilla Kinka, du är fantastisk!” kan jag höra än idag, hur tydligt som helst.
Hoppas, hoppas att hans positiva programmering vandrar vidare genom generationerna!
