Förbjudna ord.
När vi flyttade till vår lilla ö på 80-talet, upptäckte jag att en del saker skilde sig väldigt mycket från hur det var i stan, där jag vuxit upp. Kalasen till exempel. När man hade barnkalas kom alla mammorna också. Och stannade hela tiden! Det var väldigt svårt att vänja sig vid. Men jag var tvungen.
Lite senare upptäckte jag att barnens tjejkompisar – aldrig killarna! – ofta och gärna använde uttrycket: ”Men Guuuud, va dum jag e!” Det vande jag mig aldrig vid. Jag sa till, med sträng röst, varje gång. Då blev de stackars flickorna ännu mer blyga och osäkra. Jag lärde mig att säga med snäll röst: ”För varje gång du säger att du är dum, måste du säga två gånger högt och tydligt Gud vad jag är smart! ” Det tog bättre skruv.
Jag hör fortfarande de där orden ganska ofta: ”Guuud, va jag e dum!” Alltid från tjejer eller kvinnor. I affären, på gymmet, på festen, på gatan…
Men aldrig i mitt hem, och aldrig på mitt jobb. Där är de förbjudna.
Kommentarer
jaha oj då.. då kikar jag in här i stället 🙂
Vilken härlig farmorsblogg!
Följ vårat liv som mammor på:
http://www.blondetty.blogspot.com/
Så sant. Det är bara tjejer och kvinnor som nedvärderar sig själva. Dumt, mycket dumt. Jag har ju sagt att vi inte ska bry oss om Jante.
Trevlig eftermiddag och kväll i regn och rusk.
SÅ BRA!!!!! Fram till ca 12års ålder har tjejer ett gott självförtroende och sedan rasar det av någon anledning när de kommer in i puberteten. Därför känns det extra viktigt att boosta dem, inte låta dem nedvärdera sig själva. Även om man ”säger det på skoj/inte menar det på riktigt” så skickar man signaler till sig själv och till andra som är helt onödiga och negativa. Du skriver mycket tankevärt, tack för det!!
Hej
VI är ganska snabb med att ge oss själva kritik, och det borde vi verkligen sluta med. Lättare sagt än gjort 🙂
Du har en award att hämta hos mig och med den följer en utmaning!
Kram
Super! Som ensam mamma med en liten tjej som börjar bli stor är det MYCKET att tänka till extra på.
Kommenteringen är stängd.