30 november
Ja, se stockholmare…
Det är ingen hemlighet att jag har svårt för Stockholm. Det är något med folks ovänlighet som jag inte orkar hålla ifrån mig när jag är där. Den kryper innanför skinnet och jag blir liten och ledsen. Jag är van att få leenden tillbaks, när jag ler mot främmande människor. Jag vet, det FINNS massor av undantag, i lördags till exempel när vi stod och vred och vände på en karta på Söder så kom det fram en vänlig dam och frågade om hon kunde hjälpa oss! Jag blev så förvånad och glad. Det kändes synd att tacka nej. Vi borde ha hittat på något att fråga henne, så att hon vågar fortsätta att vara så ovanligt vänlig mot främlingar på gatan …
Men så kommer man till Sergels torg och får alla sina fördomar bekräftade. Igen.
