Vi har nästan ingen TV. Bara en liten burk i ett hörn på övre hallen, för att barnbarnen ska kunna se på Bollibompa-kanalen själva när de vaknar före alla andra på morgonen. De är vana vid jättelika, platta, väggmonterade skärmar i sina hem. De är jämt påslagna, som en slags ljud- och bildtapet.

För min del räcker det utmärkt med möjligheten att kolla upp på nätet efteråt. Till exempel när alla, ALLA, talade om Anna Anka efter att hon gästat Skolmen och Aschberg. Då kände jag att jag måste kolla upp på nätet om det var något jag hade missat. Det var det inte.

Igår kväll ville store L och store J se på film, och då dög inte vår mini-TV, fast den faktiskt har dvd-spelare också. Istället riggade de upp ett lakan som filmduk i vardagsrummet och kopplade O:s jobbprojektor till laptopen.

Sen satt vi klistrade och såg först ”UP” med lille L, och när han hade somnat ”Oh, brother where art thou?”.

Det var riktigt mysigt! 🙂 Jag kan hålla med om att storleken gör skillnad. Men det går lika bra med ett lakan.

Idag för 38 år sedan blev jag mamma för första gången.

Sedan dess har vi firat ytterligare 37 födelsedagar tillsammans, min förstfödda och jag. När hon var liten kunde det ibland vara jobbigt att ladda om för Födelsedag dagen efter julafton. I vår familj innebär det nämligen att man blir väckt på morgonen med presenter och sång och nybakade scones…

Men nu när hon är vuxen och har egen familj känns det som världens bästa planering. Alla är samlade, alla är lediga och har redan fått egna presenter, huset är pyntat och fullt av god mat, kakor och godis. Om hon vore född på någon annan dag än just Juldagen, är det ju inte alls säkert att hon hade valt att fira födelsedagen hemma på Flatön.

Nu är klockan snart läggdags efter årets bästa helg. Alla är friska, alla är ganska glada och lyckliga, alla var nöjda med besöket. Här är några av julens bilder det här året.