Detta är kanske inte en av de mest djupsinniga farmorsfrågorna, åtminstone inte vid första anblicken.

Jag frågade en mycket nära vän vad hon ansåg – vilket djur är jag?

Hon svarade utan minsta tvekan: ”Du är en bäver. Du sliter och jobbar jämt, du månar om din familj och du ger dig aldrig utan fortsätter att gnaga och bygga vad som än händer.”

Själv såg hon sig som en hamster. En som jobbar och är aktiv och sällskaplig på nätterna. En som helst vill sova hela dagarna. En som är ganska asocial och väljer tillfällena själv när den vill umgås och vara trevlig…

Jag är inte riktigt nöjd med bilden av mig själv som en bäver. Måste försöka göra något åt det.

Ledig fredag med Tiny i stan, dvs Göteborg. Stora L längtar efter att gå till gymmet för första gången efter Tinys födelse för fem veckor sedan. Tiny bäddas nymatad och sovande ned i vagnen, och vi bestämmer att träffas om en timme. Stora A, som också har en ledig dag, följer med. Tillsammans baxar vi barnvagen genom snömodd och över isvallar, hela tiden ängsligt kikande upp mot taken efter hotande snöras och farliga istappar.

Vi tar oss till cafe Hängmattan i Majorna, det mysiga och väldigt barnvänliga vegetariska lunchfiket vid Musikens Hus. Så snart barnvagnen rullar över tröskeln vaknar förstås Tiny. Hon får sitta i knät medan vi äter. Hon har sin härliga varma och vackra overall från Lilla Mys på sig. Den köpte jag på nätet innan hon var född, den sys upp speciellt för varje kund och man får välja färg och applikationer själv.

Vilken lycka det är att se mina barns liv som småbarnsföräldrar. Jag förstår förstås att problem och sorger känns lika mycket som när jag själv hade småbarn, att ekonomi och relationer inte är enklare att hantera för mina barn än de var för mig. Men ändå, så mycket samhället har förändrats under dessa 30 år, till fördel för dem som har små barn.