Allt handlar inte om barn och barnbarn.
Det är konstigt det där med reslust. Så länge mina barn var små var jag en ganska orolig och ängslig person när det gällde resor. Jag trivdes bäst med att vara hemma, helst med alla barnen i närheten.
Men efter 50 har reslusten satt in på allvar. Just nu känns det som evigheter sen vi reste nånstans, Odd och jag. Hela vintern har gått åt till att ta hand om min kropp och själ och försöka hitta en ny livsstil och bli en friskare människa. Att resa har inte varit att tänka på. Det har räckt med en tur till Oslo eller Kalmar för att stress och blodtryck ska slå i taket.
Men nu längtar jag verkligen. Till Thailand. Eller Vietnam. Eller Malaysia. Eller Kina. Eller Italien. Eller nästan vart som helst där jag kan se saker som jag inte redan har sett, och möta människor som lever annorlunda än jag, och göra saker som jag inte kan göra hemma.
- Ett annat liv.
