Varje vecka får jag ett mail från Anders. Veckans Anders heter det. Det är alltid läsvärt, ibland finns där rena små guldkorn. Du kan också prenumerera på hans nyhetsbrev om du vill, de kostar inget.

Den här veckan handlade Veckans Anders om att bli medveten om hur man egentligen gör det man är riktigt bra på. Och hur man kan bli ännu bättre på det och dela med sig av det till andra. Sina barn till exempel.

Jag brukar ofta skriva om min färgstarka pappa på min blogg. Mycket av det jag är bäst på kommer från honom. Han var en orädd och oskolad entreprenör, som alltid såg möjligheter och alltid hittade utvägar när allt verkade som mörkast. Om han hade levat hade han varit 106 år nu. Under sitt liv provade han på allt från att odla champinjoner i Danmark till att starta järnhandel på Södra vägen i Göteborg (den finns fortfarande kvar) till att importera idén med roterande reklampelare från USA till att starta ett tryckeri som blev det första och största i sitt slag. Han kände ”alla” långt innan ordet nätverk var uppfunnet. Han trodde alla om gott och var världens mest givmilda person.

Nu tycker ni kanske att jag är orättvis mot min mamma. Men jag ska återkomma till henne en annan gång. 🙂

Genom att se tillbaka på hur min pappa var kan jag tydligt förstå vad jag är bäst på. Att spänna bågen. Att tänka positivt. Att prova nya saker. Att använda händerna.

Jag kan se vad som är mindre bra. Otåligheten. Lättsinnet. Egoismen och flyktigheten.

Jag kan också se vad jag behöver. Kravlös kärlek. Harmoni. Havet och naturen. Bekräftelse. Ensamhet.

Det har hänt många gånger i mitt liv att jag hamnat i sammanhang där inget av ovanstående erbjöds. Fel utbildning, fel man, fel jobb, fel vänner, fel boende. Jag trodde alltid att det var mig det var fel på, och försökte anpassa mig. Men det slutade varje gång med att jag misslyckades.

Nu tycker ni att jag låter som den värsta superegoisten, allt handlar ju bara om jag och mig och mina talanger och behov. Men den här farmorsfrågan handlade just om det. Det är tillåtet, ja önskvärt, att fördjupa sig i sin egen person ibland, att djupdyka i egot.  Hur ska man annars kunna veta vad det är man vill ge vidare? Och vad man måste vakta på.