Idag är en speciell dag.

Idag den 21 mars är det Världspoesidagen, och ett bra tillfälle att filosofera över poesi och vilka dikter jag tycker bäst om.

Poesi har alltid betytt mycket för mig, ända sedan jag var riktigt liten och mamma läste Kattresan. ” Lillan gick på vägen ut, mötte där en Katt!” Det är ett oförglömligt barndomsminne. Du kan lyssna tillsammans med dina barn  på Kattresan här,  i en uppläsning från Barnens Bibliotek med Ivar Arosenius klassiska illustrationer.

Kanske väcktes kärleken till poesin tidigare ändå, kanske var aftonbönen den första dikten som fastnade. Självklart och vackert, man kunde rabbla den rytmiskt och automatiskt och sen somna med rent samvete. Även om jag tyckte att sista raden var djupt orättvis, det tycker jag förresten fortfarande. ”Den Gud älskar lyckan får.”

Det finns nog ingen generation som frossat så i poesi som dagens ungdomar. Nu blev du kanske förvånad? Men vad är texterna som sjungs av Lars Winnerbäck, Jay Z, Laleh och Michael Jackson om inte poesi? Det vimlar av citat från låtar i mina Facebookvänners statustexter. Texter som handlar om lycka, eller olycklig kärlek, eller livets mening.

Den här dikten av Hjalmar Gullberg har förblivit min favorit genom alla år. Visst är den fin?  Tänk om man kunde se på varje mänskligt möte som en befrielse, istället för att vara på sin vakt. Både i verkligheten och på nätet.

Människors möte

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog

Giva om vägen besked

därpå skiljas i fred

sådant var främlingars möte

enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.