Nu har de första lammen kommit!
I helgen lammade den första tackan. Alldeles för tidigt tycker jag, med tanke på snöhögarna som fortfarande ligger kvar. Men roligt förstås att det finns små lamm att klappa och bära när alla barnbarnen kommer hit i påsk.
Vi har inget riktigt fårstall, bara ett foderhus där fåren går in för att äta under vintern. På våren bygger vi lammfållor på en torr plats utomhus med hjälp av färdiga grindar som enkelt kopplas ihop. Fållorna har ett presenningstak över sig. Här har tackan ett ”eget rum” under lammens första tid, så att vi kan ha koll både på henne och lammen, ge extrafoder och öronmärka lammungarna.
Nu håller jag tummarna för att allt ska gå bra med återstående 10 tackor, och att inte alla lammar samtidigt. Men man måste ändå alltid räkna med att förlora något lamm av en eller annan orsak. Vi har faktiskt redan förlorat ett. Den här tackan fick egentligen tre lamm, men det tredje var så litet att det inte överlevde födseln.
Rasen är gotländska pälsfår. Och ja, vi äter nästan inget annat kött än lammkött, och jag har inga problem med det. När lammen slaktas i november har man inga moderskänslor för dem längre.
Visdomsord.
”Ibland när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte.” Nalle Puh
Läst idag i GP, Pia Naurin på Världens Gång.
– Posted using BlogPress from my iPhone
