Nej, jag är verkligen inte tillräckligt snäll mot mig själv.
I alla sammanhang, under hela sin uppväxt och även som vuxen, får man lära sig hur fult det är att vara snäll mot sig själv. Andra människor ska man trösta och hjälpa och uppmuntra, säga snälla saker till och inte vara orättvis mot. Men sig själv ska man helst glömma bort, eller i varje fall vara sträng mot och gärna straffa när man gör fel.
Men jag har i alla fall börjat göra något för att ändra på det här. Jag har till exempel börjat lyssna på min kropp och gilla den, på riktigt. Trots bilringar, veck och skrynklor både här och där, så kan jag numera se mig i spegeln och verkligen helt ärligt säga att jag tycker om hela min kropp och är tacksam för allt den har gjort för mig. Om jag sköter om den och är snäll mot den, så hoppas jag att den fortsätter att fungera lika troget och bra i många år till.