Att ha många vänner har lika hög status som att vara rik, snygg och smal. Många vänner betyder att man är populär, och vem vill inte vara det? Dessutom betyder det att risken för att behöva vara ensam minskar. Ingen vill vara ofrivilligt ensam, det finns nästan inget som är skamligare. 

Jag tycker det är mycket svårt att bli vän med någon. Att bli bekant är lätt, jag har inga problem att snabbt bli förtjust i en ny bekantskap och kan ha väldigt trevligt tillsammans med honom/henne. Men riktig vänskap är något helt annat.  Det kräver engagemang, tid. Jag tror att jag helt enkelt är för lat. Det är så mycket annat just nu. Min man, min gamla mamma, mina barn och barnbarn, nya dataprogram jag vill lära mig, kameran, trädgården.

Egentligen trivs jag väldigt bra med mitt eremitliv, med två väninnor som jag kan ringa då och då utan att det gör så mycket om det går flera veckor emellan.

Om det bara  inte vore för vänskapshetsen i tidningar som Amelia och M-Magasin, som jag då och då läser. Där finns ofta artiklar om underbara väninnegäng som reser tillsammans, umgås och lagar mat. En gång läste jag om tre väninnor som köpte ett stort hus tillsammans där de bodde i varsin lägenhet. De var som systrar stod det, vänskapen var lika viktig eller viktigare än deras äkta män.

Jag har också läst artiklar om att kvinnor med många väninnor lever längre. Ibland gör detta mig bekymrad, jag vill verkligen inte vakna upp i 80-årsåldern och vara en enstöring. Jag borde anstränga mig mer på den här fronten, investera tid och kraft i fler vänner. Vara lite mer social.

Men sen ser jag på min 91-åriga mamma. Alla hennes 7 syskon är döda, alla hennes gamla vänner är döda. Hon passar katten åt en granne, delar dagstidning och Året Runt med en annan, lagar chokladgodis åt hemtjänsten, bjuder grannbarnen på hembakade kakor. Hon pratar ofta om vilka underbara grannar hon har, hur fantastiska alla är.  Men det är ju i själva verket hon som är fantastiskt social.

Jag blir nog det också, när jag blir riktigt gammal.

Tills vidare är jag så glad att jag har mina kära A och B, som inte kräver så mycket underhåll och som gillar mig som jag är. Puss på er.

Premiären på min frågespalt ” Fråga Svärmor” på Allt för Föräldrars community är uppskjuten till på måndag. Jag tycker det ska bli väldigt roligt och spännande – är säker på att jag hamnar på pottkanten många gånger. För det finns ju inte bara EN sanning…  😉 Hoppas på många frågor och även på synpunkter från dig som brukar läsa min blogg.

Här är länken till krönikan som beskriver hur jag själv ser på min svärmorsroll: ”I huvudet på din älskades mamma.”