Suck. Jag hade glömt hur det var. På söndag fyller lille L 3 år och vi är bjudna på bajskalas. Vi ska få bajstårta och bajsballonger och bajskorv med ketchup.

Undrar om det är lagom att ge honom en 3-hjuling i bajspresent?

Det kommer fortfarande in bidrag till Mammors Berättelser då och då, även om tävlingen är avslutad. Missa inte denna som skickades in under påskhelgen! Den handlar om en hästflicka som inte ville ha barn, men som blev tvungen att ändra sig. Mormor S. har skrivit och berättat, helt fantastiskt! Klicka på länken och bläddra allra längst ner på sidan. Berättelsen ligger som kommentar nr 47.

Det har varit en helt ljuvlig påskhelg, jag kunde ha fortsatt flera dagar till.

En del frågor mår bra av att ligga till sig. Farmorsfrågan nr 74 var en sådan fråga. Det var roligt att så många tänkte till och svarade! Själv behövde jag som sagt hela påsken på mig… 🙂 Jag tyckte det var svårt att skilja på vad som egentligen skall kallas glädje, och vad man kan räkna till lycka. Men Saras kommentar hjälpte mig att få ordning på tankarna. Hon delade upp känslan i vardagslycka och stötvis lycka.

Den där vardagslyckan vill jag egentligen kalla livsglädje. Den är min bas, ligger som en doftande vitsippsmatta i tillvaron, eller som ett harmoniskt grundackord. Den glädjen hör ihop med tacksamheten jag alltid känner över mitt liv och min familj.  Alltid finns den där, även när jag blir arg eller besviken eller ledsen, som jag förstås blir som alla andra. Grundglädjen ligger aldrig långt under ytan.

Lyckokänslor är något annat, mer stötvis och sprudlande som Sara uttryckte det. Som när jag lyckas trösta en storgråtande Lille L. Eller när jag med kameran fångar en saligt leende Lilla S med Tiny i famnen. Eller när Odd och jag hör och ser den första lärkan på morgonpromenaden. Det är de där ögonblicken jag försöker komma ihåg på kvällen och skriva upp i Tacksamhetsdagboken jag har i min Iphone.

Idag har barnbarnen och hunden lekt och lekt och lekt. Både ute och inne. Jage och gömme och kittla och lego och pussla och klä ut sig och påska. Det känns som om hela huset är fullt av lego, ytterkläder och omplacerade möbler. Vi vuxna har varit lite mer trötta. Lite dagen efter kanske, inte pga av festande, men sådär som man blir när en höjdpunkt har passerats.  Det är så bra med Påskdagen, precis som med Juldagen. Det finns alltid färdig mat att bara plocka fram ur kylskåpet. Man kan ta det lugnt och låta dagen passera, kanske till och med sova middag en stund.

Stora A och jag hade planerat att besöka några olika ateljéer under Konstrundan i södra Bohuslän. Ewa Evers i Bleket till exempel. Men vid lunch bestämde vi att skjuta upp det till imorgon. Vi orkade inte. Och på eftermiddagen upptäckte jag att Konstrundan slutar idag kl 18.00.

Sakta stillnar huset. Små barn snusar på madrasser på golvet och i extrasängar. En liten hund sover helt utmattad på sitt fårskinn. Vi vuxna börjar så smått fundera på om vi kanske trots allt orkar en omgång påskbuffé igen, det är ju faktiskt flera timmar sen vi åt.

Upp från matkällaren hämtas: Hemrökt lax, gravad lax, olika röror med creme fraiche och örter, rökt lammfiol, potatisgratäng, olika sillinläggningar, kokt ägg förstås, bröd och ost. 

Det har varit en perfekt påskafton. En sådan vi kommer att minnas. Sol och vindstilla, lagom lång poängpromenad, alla barn någotsånär friska och väldigt glada och positiva hela dan. Nyfödda lamm att bära och klappa. En liten bebis att gosa med. En jättestor påskbrasa medan mörkret föll.

Bara store J fattades oss, han stannade i studentlägenheten i Kalmar och firade påsk med nya kompisar. För första gången inte hemma en påskafton. Kanske för att pröva hur det kändes. Han var hemma för 2 veckor sedan och det är en lång tågresa. Fast själv säger han ”hemma” om Kalmar nu. Navelsträngen är avklippt, även om alla andra band är intakta. Det är stort att se sina barn bli vuxna och självständiga, och underbart att uppleva när de kommer hem igen med sina familjer och fyller huset med nya småbarn.

Svaret på Farmorsfrågan 74 får vänta lite, kanske till efter påsk. Nu är klockan redan nästan midnatt på Långfredag, och jag hinner bara skriva några rader.

Idag har jag bland annat planterat penseer och påskliljor, bakat chokladtårta, tryfflar och cupcakes, fått flera leenden från Tiny och kramat om Lille L som jag inte sett på flera veckor.

Sa jag att jag älskar påsken?

Hur många gånger idag kände du dig lycklig?

Här sitter jag i soffan framför brasan med datorn i knäet och njuter av att det är påsk. Huset sover. Tiny och hennes mamma och pappa anlände tidigare idag och har lagt beslag på största gästrummet. De andra barnen och barnbarnen kommer imorgon. Alla får inte plats i vårt hus, men store L med följe har frivilligt valt att bo i gamla sommarhuset nere vid vattnet. Där finns bara utedass, vilket inte uppskattas av alla. Men det är underbart på alla andra vis,  och vi har eldat i kakelugnen idag så där är varmt och hemtrevligt.

Vad är det som är så skönt med påsken? Våren med ljus och fågelsång förstås. Men också frånvaron av krav. Inga presenter, ingen djungel av ritualer och måsten. Bara en massa god mat och umgänge. Den traditionella poängpromenaden på ön på förmiddagen och sedan påskbuffé och gemenskap.

Odd har rökt lax och lammstekar i den hemmabyggda röken som vi övertagit av pappa – ett ombyggt kylskåp. Han har också lagt in Vrångösill av färsk sill, och gravat lax. Den här påsken blir det chili- och ingefärsgravad lax efter ett recept i ICAs kundtidning Buffé. Jag bakar surdegsbröd förstås, i år blir det fikon- och hasselnötsbröd och dinkelbröd. Jag brukar göra äggost också, men i år struntar jag i det och bakar en nougatchokladtårta efter ett oemotståndligt recept i Buffé. Dessutom ska vi göra cupcakes tillsammans på långfredag, lite olika varianter som jag skrivit ut från Tasteline. Jag har köpt hjärtformade silikonformar på Bagaren och Kocken att baka muffins i, och så ska vi göra vackra och goda dekorationer med frosting och chokladkräm.

Det bästa med påsken är som sagt att den är lättsam. Bortsett från påsklunchen så finns ingen obligatorisk  liturgi, utan alla gör vad dom orkar och har lust med. Man kan ändra på saker år från år, lägga till eller ta bort maträtter och dekorationer.

Det finns bara en sak som absolut måste finnas på samma plats varje år. Farmors påskhäxa. Inte min alltså, utan Odds mammas. Min älskade svärmor som är död sedan många år, men som lever kvar i vårt minne på så många olika sätt.  Till exempel genom påskhäxan som hon tillverkat, och som hänger i taket i köket. Häxans hår under hucklet är en vit lock som Farmor klippte från sitt eget huvud, vilket fascinerar barnbarnen alldeles särskilt.