Sigge och lille L hittar på spännande lekar. Mer och mer riskabla ju äldre L blir.
Det senaste påhittet är att Sigge drar lille L på hans gamla trehjuling som han har här hos oss. Det går så fort nerför backarna att jag knappt hänger med. Lille L tjuter av skratt och Sigge drar för allt han är värd.
Snart börjar plåsteråldern…

Nu tar Farmorsfrågan semester till i början av augusti. Men det är bara Farmorsfrågorna som upphör under sommaren, jag tänker inte sluta skriva i bloggen varje dag (eller nästan). Det har blivit ett behov nu. En lika nödvändig daglig rutin som Facebook där jag bl a  följer mitt yngsta barn store J på hans jordenruntresa med containerfartyget Faust, och Twitter där jag tjötar med alla möjliga om allt möjligt.

Tänk om jag hade vetat det när jag startade bloggen i juli förra året. Då kändes det lite pinsamt, lite skämmigt. Vad ska släkten tycka, vad ska vännerna säga, hur ska familjen reagera? Vad är det som är så märkvärdigt med mitt liv, som ger mig anledning att berätta om det i en blogg som alla kan läsa? Hur kan jag begära att andra ska intressera sig för mina tankar? Jante sitter djupt i mig, precis som i nästan alla jag känner.

Men det konstiga inträffade att mellan 400 – 600 människor varje dag läser Farmorsbloggen! Tack för att just DU tittade in idag. 🙂

Det underbara är också att bloggen har lett till så mycket ny kunskap och gett mig många nya trevliga bekanta. Till och med några som jag vågar betrakta som – ja, nästan vänner.

Bloggen har gett mig en större närhet till mina barn. De fattade nog inte riktigt hur otroligt viktiga de är i mitt liv, innan jag började blogga om det.

Jag lägger rätt mycket mer tid på min dator och min Iphone idag,  än jag gjorde för ett år sedan. Men det är meningsfull tid. Som du märker kan jag försvara nästan varenda minut om jag måste. Somliga löser korsord och Sudoko, andra ser på film och TV, jag pular med mina bilder och bloggen.

Bloggen är bästa terapin. Hur ska man veta vad man tänker om man inte formulerar sina tankar? Hur ska man få ordning på surret och virrvarret och kaoset där inne i skallen om man inte börjar sortera och lägga i olika högar, förkasta och omvärdera, damma av och ta fram i ljuset? Dessutom tog mitt språk skada av väggkraschen i september. Att skriva varje dag skulle man nog kunna få på recept av doktorn. Som motion för minnet.

Jag har aldrig fått några elaka kommentarer. Det beror kanske på att Farmorsbloggen inte har så många besökare jämfört med De Stora.  Men det förvånar mig ändå lite. I Fråga Svärmor sticker jag ut hakan lite mer än i bloggen, jag trodde  nog att någon skulle bli lite arg på mina ibland ganska tuffa svar…

En riktigt härlig sommar önskar jag dig, och ska jag ge ett enda Farmorsråd så blir det: Gör lite mindre. Bara var lite mer.

Vad är det finaste någon har sagt till dig?

Tre tuffingar

 

Det ringde på mobilen. ”Nu är vi halvvägs genom Panamakanalen. Om ni kollar på www.pancanal.com så kan ni se båten på en webbkamera!” Minstingen J är på väg med Walleniusrederiets Faust till Nya Zeeland, Australien och Japan. Ingen dålig sjöpraktik under sommarlovet från Sjöfartshögskolan i Kalmar! Sen följde en intensiv kommunikation på Facebook . ”Jag står längst fram på fördäck i blåa shorts och grå t-shirt.”
Vi satt klistrade framför datorn och stirrade på bilden, höjde förstoringen till 200%. Och där stod han, som en liten prick i fören.
Nu väntar många långa dagar på Stilla Havet. Undrar vad som är värst – att vara sjömanshustru eller sjömansmorsa? Vilken tur att det finns satelliter och Facebook och Skype!

Efteråt skrev han på Facebook: ”Webbkameran fanns i 5e våningen på ett hus med uteservering där 100-tals människor stod och tittade på slussningen. När jag vinkade mot kameran vinkade alla tillbaka och tog bilder på mig!”

Den lilla pricken längst fram i fören är mitt hjärta.

Kolla vilka klor! Lilla S och lilla A beundrar de stora krabborna som väntar på att hamna i grytan. Nu får grannen hur mycket krabbor som helst i garnen, och han delar med sig till oss.

Den här midsommarhelgen har det varit väldigt svårt att hålla igång bloggen. Vårt sommarhus har extremt dålig mottagning för 3G . Men jag har i alla fall fotograferat! 🙂

Och jag har upptäckt Flickr.com. Säkert helt självklart för dig som är uppväxt med MSN och MySpace och Facebook, men helt nytt för mig. Där finns också gruppen FotoSöndag, där medlemmarna varje vecka får ett tema att fotografera. Bilden postar man till Flickr (eller till gruppen? Är inte säker…) på söndag, och så har man chans att få sin bild bedömd och diskuterad av gruppmedlemmarna. Jättekul tycker jag som aldrig tidigare pratat bilder på det sättet med andra amatörfotografer.

Förra veckan var temat #paus, eller ”Din dagliga paus”. Jättesvårt tema tycker jag. Men jag bestämde mig i alla fall för två olika motiv.

Vårt sommarhus som vi delar med två andra familjer har underbar utsikt mot vattnet, det ligger 100 meter från brygga och badstrand och har dessutom en stor trädgård. Det är ett fullkomligt paradis. Bortsett från den urusla mobiltäckningen och utedasset.
Jag kan inte öppna en enda länk i twitter, knappt kolla mail eller Facebook. Absolut inte Flickr.
Utedassets nackdelar tänker jag inte försöka beskriva.
Lilla S vägrar gå dit, så när vi flyttar till sommarhuset bor de kvar i vårt vinterhus.
Imorgon flyttar vi hem igen för den här gången, det är vår tur senare i juli igen. Vi flyttar 300 meter på andra sidan berget, till alla moderna bekvämligheter och trådlöst bredband.

Den här sommaren planerade jag in en semestervecka innan midsommar. Nu är den redan slut, jag förstår inte hur det gick till.
Här i sommarhuset finns ingen uppkoppling, jag kan bara blogga med min Iphone. Men det gör inte så mycket, det är skönt att komma bort några dagar från mail och blogg och twitter också. 🙂
Stora A med familj har just anlänt från stan och vi har haft ett mysigt kvällsthe. Det blir en ovanlig midsommar. Ett av barnen är just nu på ett lastfartyg i karibiska sjön, en annan är i Kanada och en tredje i Småland. Så vi blir ”bara” 11 personer till midsommarbuffe’n.

Igår var det dags för mätning och vägning på Allsports Gym i Henån. Mina 10 PT-timmar med Caroline som jag vann,  är avklarade. Jag känner att kroppen har förändrat sig väldigt mycket på den här korta tiden, det är ju faktiskt bara en månad sedan första passet.  

Vågen visade på 2 kg minus och måttbandet på – 24 cm! Fast jag hade ökat 2 cm på varje lår, som ett resultat av starka och stenhårda lårmuskler på framsidan av benet. Otroligt att styrketräning bygger muskler så fort! Nu kan jag förstås inte sluta, har uppgraderat mitt gymavtal så att det ingår en PT-timme i månaden plus lite mätningar och annat. Den där tävlingen var smart reklam! 😉 

Apparaten som skulle mäta andelen fett, vatten och muskler i min kropp strejkade, hoppas Carolin får igång den till på måndag. Jag är säker på att staplarna för fett och muskler ser helt annorlunda ut än för 4 veckor sedan. Det känns i hela kroppen. Mitt sömnbehov har tex ändrats, så att jag vaknar pigg och utvilad efter bara sex timmar efter en träningsdag. Intervallträningen med pulsklocka som jag kör på mina promenader hemma på ön har också gett resultat. För bara en månad sedan var det faktiskt helt otänkbart att jogga. Nu promenerar jag 60 – 90 minuter och joggar allt längre delsträckor. Jogga upp till 120 i puls, sen promenera ner till under 110. Om och om igen. Med musik i lurarna förstås.

Jag mår bättre än på länge. Och det är väldigt kul att kunna använda kläder som hängt längst bak i garderoben i åratal. En kort syrenfärgad skinnjacka som var min favorit för mer än 15 år sedan passar igen! 🙂  

Det där gamla ordspråket att man inte ska skjuta upp till morgondagen vad man kan göra idag, det är ett dåligt råd från någon barnlös moralist. Lika dåligt som rådet att aldrig låta solen gå ner över sin vrede, dvs att aldrig somna osams. Nu såg jag i Expressen att Victoria och Daniel fick precis det rådet av någon beskäftig gammal pamp som glömt hur det var när barnen var små och aldrig, aldrig sov mer än några allt för få timmar i taget.  

Gör det, för allt i världen, Victoria och Daniel och alla andra, somna osams!  Det är nämlingen en av de saker som alltid går att skjuta upp till morgondagen, att gräla färdigt.  

Är man en uttröttad småbarnsförälder är SÖMN mycket mycket viktigare än PRAT. För lite sömn har kvaddat fler äktenskap än för lite prat, det är jag helt övertygad om.

Karin – Ketchupmamma har skrivit världens bästa blogginlägg om detta. Läs!!

För övrigt har jag märkt att konflikter än idag kan vinna på att sopas under mattan ett tag. Man kan tiga, svälja, vänta, sura och efter ett par dagar går det  plötsligt att prata om saken utan att himlen faller ned.

Det är en rätt bra taktik faktiskt, att räkna till tio, eller kanske femtio, och tänka efter: ”Kan det vänta till imorgon?”