Farmor svarar på fråga nr 92.

Vilken ägodel kan jag inte klara mig utan? Det retar mig ofantligt att jag omedelbart svarar: Datorn! Jag har nu försökt i två dagar att tala mig själv tillrätta. Det är klart att jag klarar mig utan datorn! Tänk på alla hemlösa människor som bär alla sina saker med sig i en plastkasse eller ryggsäck. Det finns hundratals sådana olyckliga människor i Sverige, och det handlar inte alls bara om missbrukare.

Vad är det datorn står för som gör den så ovärderlig? Vad skulle min mamma svara på den här frågan, hon som levt hela sitt liv utan dator? Jag tror hon skulle svara: Telefonen.

För det handlar nog om möjligheten att hålla kontakt med andra människor. Inte bara sina nära och kära, utan även en större flock. Precis som gässen i Selma Lagerlöfs Nils Holgersson. När de flyger i mörker och dimma högt däruppe och oavbrutet ropar: ”Här är jag, var är du? Här är jag, var är du?” För att livet hänger på att man kan hålla ihop.

Idag är en seg och trött dag. Lite missmodig. Igår var det skolavslutning för Lilla S och Lilla A, och jag var inte där i år heller. Det är för långt att åka 9 mil för en kort stund i skolsalen, och det är liksom inget speciellt med avslutningen, ingenting man firar med tårtkalas, som vi gjorde när Stora A och hennes syskon var små.

Särskilt kommer jag ihåg tårtkalasen i Hällevikstrands kyrka. Skolavslutningen i Stensbos lilla friskola, hålls i kyrkan och efter sånguppvisning och tal av prästen är finalen en fantastisk tårtbuffe som dukas upp inne i själva kyrkorummet, mitt bland bänkarna! Alla familjer bidrar med en tårta, och eftersom det går ca 50 barn i Stensbo skola så kan ni själva räkna ut överdådet! Det är en otrolig, osvensk, underbar stämning när alla skrattar och pratar och frossar i tårta under ljuskronor och votivskepp. Nästan så man kan bli religiös. 🙂