Igår kväll ringde han från Atlanten. Idag kommer båten fram till Baltimore i Canada. Nästa hamn blir Savannah, Georgia.
Han ville be om råd, ville veta vad jag tycker om att han vill köpa en radiostyrd bil i USA.
En riktig värstingbil med en prislapp på ett par tusenlappar, minst. Det finns några andra i besättningen som har, och man kan köra tävlingar i lastrummet ombord. Efter USA väntar tre veckor på havet, på väg till Australien. Tre veckor med massor av ledig tid att slå ihjäl. Eller utnyttja till något roligt. Uppkopplingen ombord är seg, och även om det finns både gym och pool så kan man inte träna jämt.
”I USA kostar en sån här bil minst en tusenlapp mindre än hemma. Jag har alltid önskat mig en, och jag har pengarna, men… ”
Jag sa förstås att han skulle passa på. En sån där bil går ju säkert att sälja och få tillbaka pengarna, särskilt om den är så mycket billigare i USA.
Jag sa att det verkar vara en jättebra idé att hänga på, om det finns fler ombord som gillar att köra de där bilarna. Ett gemensamt intresse, något att snacka om och engagera sig i. Och inte minst meka. Förmodligen går väl ett och annat sönder under racen i lastrummet? ”Ja, jag får nog köpa lite reservdelar också,” sa han med glad röst.
Han ringer för särskilda telefonkort som de får köpa ombord för 150:- Det gör mig så lycklig att han ringer hem för att be om råd. Fast han nog redan visste vad jag skulle säga. 🙂