Imorse firade vi vid 9-fikat. Nio guldpåsar från Systemet stod på bordet, fyllda med äkta Champagne och Lindts godaste chokladkakor.

Drömmen som verkade ouppnåelig för några år sedan uppfylls med råge den 1 juli 2010 – LifeStone omsätter nu över 10 miljoner kronor per år! Åtta kvinnor på en liten ö i Bohuslän har gjort vad ingen trodde när jag startade för 13 år sedan. Det känns som en revansch, fast jag vet inte på vad. 😉

Jo förresten, jag har bevisat att drömmar och envishet ger utdelning. Det har inget med den löjliga devisen ”kvinnor kan” att göra. Jag – nej vi – har bevisat att mjuka värden som moderskärlek, nostalgi och familjeminnen också kan vara en bra affärsidé.

Jag tycker också att vi har bevisat att ett företag med bara kvinnor kan vara nog så effektivt, lönsamt, innovativt och tekniskt avancerat som vilken gubbfirma som helst. För att inte tala om trivsamt. Hos oss är det bara jag som har en sexistisk kalender på min anslagstavla. De andra vägrade använda de exemplar jag skickat efter…

Tack förstås till alla svenska och norska kunder som ger oss förtroendet om och om igen! Vi skålar för er och lovar fortsätta försöka överträffa både oss själva och alla förväntningar.

Jag skäms och känner mig dum, blåst, grundlurad. Någon som absolut inte förtjänar det har fått 3000:- av mig.

Det började med att jag lade upp en SMS-bevakning på Blocket på en systemkamera Nikon D90. Det är iofs inget fel alls på min kära Nikon D60, men jag är så sugen på att uppgradera ett snäpp. Lite bättre upplösning, lite bättre allt möjligt…

En ny D90 kostar ca 10 000:- inkl normalobjektiv. Det kom flera SMS med mer eller mindre lockande förslag, bl a en annons där säljaren bara ville ha 5000:-, kameran var endast några månader gammal. Jag ringde genast, det fanns kvitto och garanti, men killen i luren ville absolut inte ha betalt via Blockets säkra betalsystem Payson, utan jag måste hämta kameran. I Norrland nånstans. Nej tack sa jag, och avslutade samtalet.

Nästa kamera kostade 6000:- och fanns i Säffle. En tjej som lät trevlig på rösten svarade, men det var samma där. Hon skulle resa bort över midsommar med sina barn och ville absolut ha pengarna innan dess. Det skulle ta för lång tid med Payson. Hon ville att jag skulle hämta kameran i Säffle. Jag sa nej och la på, besviken förstås.

Ett par dagar senare, måndag den 21 juni, ringde det i min mobil. Vi låg ute med båten på sommarens första strandhugg vid en holme, klockan var 20.30  ”Hej, det är jag med kameran, är du fortfarande intresserad?”  Jag blev jätteglad, hon hade alltså inte fått sålt den, nä nä, inte så konstigt om folk inte kan ta sig till Säffle! Jag bad om betänketid och hon sa att jag kunde ringa tillbaka fram till kl 23, sen måste hon sova för att orka gå upp till jobbet.

”Jag vill inte betala i förskott,” sa jag när jag ringde upp. ”Payson tar inte mer än ett par dagar”. Men hon kunde absolut inte vänta, måste ha betalt innan midsommar. ”Vi kan gå halva vägen var,” sa hon. Menade hon att vi skulle träffas och göra upp affären någonstans mellan Säffle och Lysekil? Nej, hon menade att jag skulle betala hälften till hennes konto, varpå hon skulle skicka kameran och jag skulle betala resten när kameran kom fram.

”Men då riskerar jag ju att skicka 3000:- till dig utan att veta om du verkligen har skickat kameran!”

”Nej nej, jag skulle aldrig lura dig, jag är en vanlig mamma, jag tycker man måste kunna lita på folk. Jag skickar rekommenderat och du får kvittot direkt. Du kan ju lura mig också, tänk om jag skickar kameran och du låter bli att sätta in pengarna!”

”Men jag vill ha en riktig bild som du har tagit själv på kameran, bilden i annonsen på Blocket är ju bara en reklambild från Nikon.” Efter lite suckande lyckades hon hämta en granne med kameramobil (hennes egen Iphone var på reparation) och jag fick en bild på kameran, och en bild på kvittot. Kameran var köpt på Expert i Stockholm i mars i år.

Vi kom överens om att jag skulle sätta in pengarna nästa dag kl 12, och hon skulle skicka kameran på sin lunchrast och sms-a postkvittot. Hon sms-ade sina uppgifter: Camilla Xxxxx, Nnnvägen 14 2 tr, 661xx Säffle. Personnr 000000-xxxx. Pengarna skulle in på ett konto i Handelsbanken. Jag frågade om hon inte ville ha betalt för frakten, och hon smsade tillbaka att den kunde hon bjuda på. Hon skrev också att hon skulle skicka med en liten svart väska till kameran, den behövde hon ju inte nu.

Jag förde över 3000:- och därefter upphörde alla sms från Camilla. Jag bad om postkvittot, försökte ringa, men kom aldrig fram till Camilla, bara till en automatisk telefonsvarare.

På onsdagen kollade jag hennes personuppgifter. Varken hon själv eller hennes adress eller hennes personnr existerade. Jag ringde banken, men där är de förbjudna att uppge namnet på en kontohavare.

Hur dum får man bli? Så här i efterhand undrar jag varför jag inte: a/Bad henne fotografera sig själv tillsammans med sin legitimation, samtidigt som hon fotograferade kameran. b/Kollade namn och adress genast på Eniro c/tog en kreditupplysning innan jag betalade.

Killen på Orust Sparbank tröstade mig med att han också hade blivit lurad på Blocket. ”Du måste polisanmäla, det är ju bedrägeri” sa han, ”hon kanske har lurat många fler på samma annons.”

En annan sak som också tröstar mig är att min man fortfarande tror att kameran kommer att dyka upp i Posten! Han kan inte tro att det finns så förslagna människor som Camilla. Vi lever väl i en skyddad värld, han och jag…