Blåbär!
Det är en idealisk sommar för blåbär. Mycket sol och värme, och regn däremellan. Blåbärsriset i bergsskrevorna är fulla av stora saftiga bär.
Lille L äter, Sigge äter, farfar plockar i hink. Massor.
Sen bakar store L en blåbärspaj, och det finns ändå gott om bär över som jag tänker koka sylt av.
Jag är lite för otålig för blåbärsplockning och föreslår att vi ska skaffa en riktig bärplockare. En sån där skopa med gaffel framtill.
Idag åker vi till Granngården i Uddevalla och köper en.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Uteliv
Här är vårt vardagsrum på sommaren. Här äter vi alla måltider och här sover ofta ett eller annat bsrbarn middag i hammocken.
Lille L hinner ibland inte sova middag för det händer så mycket spännande på dagarna. Särskilt den nygamla cykeln är toppen, fast den egentligen är för stor. Pappa store L har satt fast ett handtag som gör att det funkar att cykla utan stödhjul.
Nya bilder till #fotosondag!
Här kommer mina bidrag till veckans fototema ”Öppen” på bloggen Fotosöndag.
Bilden föreställer en gammal smidd järngrind som stått i trädgården till mina morföräldrars gård i Skåne. Grinden är säkert mer än 100 år gammal och tillverkad för hand. Jag älskar saker som är vackra. Det finns faktiskt människor som inte tycker att skönhet är så viktigt. Eller som kanske inte ännu har förstått hur viktigt det är.
Men precis som musik, dofter och färger har en direktkanal in till våra själar, så tror jag att skönhet också har det.
Hur man definierar skönhet vet jag däremot inte. Men jag tror att den kan definieras, alltså att man kan mäta den. Den här grinden är definitivt vacker.
Att fotografera är det absolut roligaste jag vet. Igår tog jag 247 bilder på Sven-Bertil Taube. Jag stod längst framme vid scenen på Taubespelen och fotograferade med stativ på min Nikon D60.
Nu har jag suttit halva dagen och fått ner antalet till 27.
Du hittar en del av mina bilder på sajten Flickr. Jag har precis börjat lagra mina bilder där, så småningom har jag tänkt att alla ska ligga där. Fast alla blir såklart inte offentliga. Det sympatiska med Flickr, i motsats till Facebook, är att rättigheterna till bilderna stannar hos mig.
Natt i trädgården.
Eftersom jag vet lite mer (en hel del mer) om hur min kamera fungerar efter förra veckans fotokurs, provade jag att ta ett par bilder på tid och med stativ i kväll. Det är så stilla och magiskt ute. Jag tog en bild på vår uppfart, och en bild inne i trädgården på mitt växthus. Det är belyst kvällstid genom en IKEA-kristallkrona som tänds och släcks med timer.
Jag älskar hur skenet från växthuset lyser upp liljor och riddarsporrar i rabatten på utsidan. Den fina rosenportalen som Store J svetsade åt mig i 60-årspresent är också spännande mot natthimlen.
Slagen hjälte.
Efter en intensiv sommardag somnar lille L i hammocken mitt i en spännande omgång Angry Cats på pappas Iphone.
Efter drakbygget på morgonen fixade pappa i ordning den fina blå cykeln som snälla Laila tagit med sig från gömmorna på Lyrön. Man ska aldrig kasta nånting, som min Odd alltid säger. Särskilt inte gamla barncyklar.
Cykeln behöver egentligen stödhjul, men store L monterade på en slags käpp med handtag på pakethållaren istället. Nu kan en vuxen gå bakom cykeln och hjälpa till med balansen genom att hålla i käppen.
Sen spelade de kubb på gräsmattan. Sigge också. (En blandning av kubb och plockepinn kan man säga. 🙂 )
Emellan varven plockade de jordgubbar och röda vinbär.
Sova middag hanns inte med.
De kommer att bli en tidig lördag morgon…
– Posted using BlogPress from my iPhone
Bygga drake!
Lille L och hans pappa store L har byggt en drake, av omslagspapper och trälist! Nu fattas bara vinden.:-)
– Posted using BlogPress from my iPhone
Sällsynt!
Den där morgonen på fotokursen, när jag nästan gick vilse i skogen, fotograferade jag en orm som kom slingrande tvärs över stigen. Det såg inte ut som en snok, och definitivt inte som en huggorm. Jag lade mig platt på vägen och tog lite bilder med min Nikon D60.
Ingen annan kände heller igen ormen, men någon föreslog Hasselsnok. Så här står det i Wikipedia:
”Hasselsnok, (Coronella austriaca), är den ovanligaste och minst kända av de svenska ormarterna. Den har ett litet huvud med tydliga fjäll, och har oftast ljusbrun ibland svartgrå grundfärg med två längsgående rader med mörka fläckar på ryggen. På sidan av huvudet löper ett band över ögat. Teckningen på ovansidan av huvudet varierar mellan individer och kan användas för att skilja dessa åt. Till skillnad från huggormen har den rund pupill. Som mest kan den bli 80 centimeter lång, men är oftast mindre. Den lever av små gnagare såsom sorkar, insekter, ödlor och groddjur samt andra ormar (såsom huggorm och mindre hasselsnokar.).”
Den är sällsynt och utrotningshotad. Vilken tur jag hade som fick se den!
Duktig Sigge!
Sigge är världens roligaste lekkamrat och dessutom väluppfostrad. Titta så snällt han låter husse klippa klorna. Vår förra hund Pajas fick under hela sitt 15-åriga liv lämnas bort när klorna skulle klippas. Det var helt omöjligt att klara det själv. Han slogs för sitt liv.
Med Sigge började vi redan innan det behövdes, att ansa de små valpklorna. Vi har blivit mycket klokare och bättre som hundägare. För att vi har övat, läst och dragit lärdom av våra misstag.
Hemskt att säga, men det är säkert samma sak med förädraskapet. Om vi bara orkade skulle vi vara mycket bättre föräldrar nu än för 20 – 30 år sedan.
Tur i alla fall att vi kan sona några av våra värsta misstag med hjälp av barnbarnen.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Sommartider…
Min supergoda morotskaka (Rosendals Trädgårdscafe’) på ärvda fintalllrikar, nyplockade luktärter. Kvällsfika i bara T-shirt ute på altanen, helt utan mygg. Nybadad, frisk liten L som säger ”bajs!” om precis allting.
Livet är härligt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Utslag!
Lille L sover själv hos oss inatt. När det var dags för tandborstning upptäckte vi dem – Utslagen! Blossande röda kinder och alldeles fullt på mage, rygg och armar.
Han har haft hög feber i 3 dygn, men idag tyckte vi att han var frisk. Han har varit pigg hela tiden, även om han förstås var lite trött när febern var uppe i 39,6 samtidigt som det var stekhett ute! Nu har han bara 36,9. Han som skulle sova själv, han är ju stor nu och vill inte ha hjälp med något. Men nu är det jag som kryper in och lägger mig i sängen bredvid.
– Posted using BlogPress from my iPhone
