…är jag fullkomligt dödstrött. Det är väldigt svårt att förstå. Det har ju varit så roligt, tiden har bara flugit iväg. Ewa Evers har demonstrerat och undervisat,  tålmodigt gått från staffli till staffli och hunnit med allas frågor och problem. Vi har haft fri tillgång till hela hennes atelje och all utrustning. Hon har spelat inspirerande musik och vi har fått allting serverat – frukost, fika, lunch, frukt.

Det har varit underbart varenda minut och jag hade velat fortsätta flera dagar till.

Ändå var jag tvungen att gå ifrån och sova en halvtimme på hennes säng nu i eftermiddag!

Och fast jag har målat varenda minut (nästan) i 16 timmar hann jag inte ens halvfärdigt med mina barnporträtt. Jag hade tagit med mig fotografier av Tiny som jag ville måla av. Den undermålningsteknik Ewa lärde ut innebär att man målar i många transparenta skikt. Många berömda målare använder sig av den tekniken, Leonardo da Vinci till exempel, men det används också inom modernt måleri.

Jag vill inte visa mina halvfärdiga tavlor. När jag blir klar ska jag visa bilder på alla stadierna. Sådär, nu har jag lovat, nu måste jag fullfölja.

Tänk att hon har blivit 7 år. Vi har varit på födelsedagskalas i Göteborg. Man skulle också kunna kalla det för kaoskalas, i vanlig ordning. Det brukar bli så när vår stora familj samlas.

Det betyder kort sagt att det är ett väldigt russel. Alla hjälps åt att laga maten (pizza) medan barn, katter och hunden jagar varann runt, runt. Gamlamormor 91 sitter i kökssoffan och är lite stressad för hon har sagt till hemtjänsten att hon ska vara hemma halvåtta.

Men det blir i alla fall väldigt lyckat, och lilla A är helnöjd med både kalas och presenter.

Imorgon och på söndag ska jag gå på oljemålningskurs hos Ewa Evers på Bleket. Temat är barnporträtt. Det ska bli underbart. Två dagars intensiv koncentration på att lära mig se färg och form på ett nytt sätt och samtidigt behärska ovana tekniker och material. Det är lite som meditation. Det är också en egotripp i två dagar. Det unnar jag mig.

Målningen nedan hänger på Göteborgs Konstmuseum och är målad av Carl Larsson. Den är stor, barnet är gott och väl i naturlig storlek, som jag minns det. Tavlan fångade min uppmärksamhet så fort jag kom in i den stora salen. Bilden är så otroligt väl komponerad, ögonblicket fångat på pricken. Hur fick han babyn att sitta modell? Han måste ha skissat snabbt som blixten för att fånga den spelevinkminen, de sprattlande fötterna och viftande nävarna. Allt är perfekt, från den tunna hårkalufsen till de knubbiga knäna. Jag har dessutom nyss sett mamma L använda exakt samma handgrepp för att stötta Tiny när hon vill sitta själv.

Mästaren.

Vad vill du göra bara för din egen skull?

Igår satt jag i styrelsemöte hela dagen och har verkligen ingenting att berätta därifrån på bloggen. Bara ekonomi och budgetarbete och svåra frågor om vad man tror om framtiden. Hur ska jag kunna gissa bättre än nån annan? 

Till slut bestämde vi att det finns ingenting som säger att det ska gå sämre än hittills, så vi tror väl att det blir ungefär 7% bättre, så har vi i alla fall inte varit överoptimistiska.  Förra året gick det 18% bättre, och det var mycket mer än vi hade väntat oss med finanskris och allt, vilket gjorde oss väldigt glada. 

Så där går det till  att göra budget, och jag är helt säker på att det går till på precis samma sätt i styrelserummen på Volvo och HM. Det är bara kostymerna, koderna och kapitalet som skiljer. Och miljön förstås. Vi har mycket finare utsikt på Flatön.  

När vi kommer till punkten ”Kassaflöde” brukar jag ge upp och börja smygsurfa med min Iphone i knät. Idag hittade jag den här bilden som jag glömt att jag tog i söndags, på lille L och stora kantarellkorgen. Han hade cykelhjälmen på sig under hela skogspromenaden. Vi hittade massor av kantareller.

Man har inte roligare än man gör sig 😉 .

Den här frågan är lurig. Vi är så vana att betygsätta allting utifrån en mall där högsta poäng betyder perfekt.

Hur många poäng ger jag mitt liv just nu?

Först tänkte jag såhär ungefär: Kanske 7 poäng av 10? Jag väger ju fortfarande flera kg för mycket och jag är verkligen inte återställd efter kraschen för nästan ett år sedan. Min hjärna fungerar inte som förut. Inte min kropp heller. Det finns sorger och problem bland mina närmaste. Det finns saker jag vill köpa men inte har råd med.

Sen tänkte jag igen. Om man inte tolkar frågan som att sätta betyg, utan som att värdera? Hur värderar jag mitt liv just nu?

Då måste det bli en 10-poängare. Jag har nog aldrig värderat tillvaron lika högt som nu. Det är värt hur mycket som helst att kunna hoppa iland från båten. Det är högsta lycka att simma naken i havet och plocka musslor under tången.

Det är värt miljoner att se lille L:s förvånade min när han ska klä på sig efter krabbfisket och upptäcker att hans sko är full av mogna björnbär.

Hur många poäng ger du ditt liv just nu?

Igår hade vi en heldag. En sån som man vill aldrig ska ta slut.  

Vi tog båten till ”Tändkulemotorns dag” i Lysekil. På hemvägen la vi oss i en skyddad vik väster om Gåsö för att laga mat.  När jag klev ner i vattnet för att bada upptäckte jag massor av musslor under tången alldeles i vattenbrynet. Det blev en hel bärkasse full av stora, fullmatade musslor som vi lagade till middag senare på kvällen.  

Förutom den oväntade skörden kom jag också hem med 350 bilder på båtar, klippor, bilar, folk.  

Och bilder på familjen förstås. Som den här,  där pappa L imponerar på lille L med att hoppa kanonkula från hög höjd.  

Och den här, där lille L spelar Angry Birds på pappas Iphone, medan Sigge sover i sin korg. Inga hundar i sängen ombord!  

På bilden har lille L tagit av sig flytvästen, men den kom genast på igen när jag upptäckte det. Flytväst måste man ha på sig hela tiden!  

På vägen hem mötte vi också skolfartyget Westkust utanför Lysekil. På det här vackra skeppet seglade pappa L en vecka i början av sjuan, precis som alla högstadieelever i Ellös skola.  

Detta har jag lärt mig om fotografering i sommar. Jag har lärt mig en massa andra saker också, men det kokar ihop till följande enkla regler: 

1. Sök upp rätt ljus. Viktigare än motivet. 

2. Gå mycket närmare. 

3. Gå ännu närmare. 

4. Koppla bort motivet, se Bilden. 

5. Ta många fler bilder, och radera ännu fler. 

Det är klart att man måste kunna vara lite flexibel, alla punkterna gäller kanske inte när man ska fotografera för familjealbumet. 

Men samtidigt,  vilket fint familjealbum det skulle bli. 

Lille L och pappa L är hos oss över helgen, och vi har sån tur med vädret. Hela dan är vi ute med båten.
Först till Lysekil där det är Tändkulemotorns dag. Hela Norra hamnen är full av otroliga vidunder till maskiner. Det osar och vrålar och ryker ur skorstenar och rör.
Odd och pappa L glor på maskinerna. Jag glor på folket. Och fotograferar.
På hemvägen lägget vi till vid en liten ö utanför Gåsö och lagar mat ombord. Och badar nakna i havet.