Gubbliseberg!
”Upplev skärgården i 60 knop!” Vi har sett reklamen och hånskrattat åt den åtskilliga gånger. Vad är det för knasbollar som betalar dyrt för att skaka loss njurarna i 100 km/tim på ett gropigt hav?
Nu har jag sett dem på nära håll.
Det är Män. Män i alla åldrar som får klä på sig tjocka overaller, grensla en ståstol och låtsas att de rider en vildhäst i full galopp medan fartvinden pressar fram tårar i ögonen .
Jag kan förstå tjusningen i den känslan. Men jag fattar inte varför man måste spela hög musik medan man långsamt glider ut ur hamnen kl 22.00?
– Posted using BlogPress from my iPhone
25 blåsiga sjömil senare.
Äntligen ligger vi tryggt förtöjda i Mollösunds trånga men vindskyddade gästhamn, bakom en dansk segelskuta.
Fem timmar tog det från Slussen, med en liten omväg till Stenungsund för att tanka diesel.
Vi är så nöjda med vårt nya båtliv. Man kan laga mat ombord, gå på toa, sitta skyddad från vind och vatten och köra, fälla upp kapellet och mysa med fint dukat bord och tända ljus.
Varför, varför bytte vi inte upp oss från vår gamla öppna snipa för flera år sedan???
Jag vet ju varför. För att vi har varit sentimentala idioter som hållit fast vid en opraktisk, obekväm, opålitlig båt bara för att vi ärvt den av min pappa.
Han hade aldrig tänkt likadant!
Världsmusik i toppklass!
Igår upplevde vi något som man inte kan förvänta sig allt för många gånger i livet. En konsert på Slussens pensionat, med 6 musiker i absolut toppklass. 10-strängad fiol, ett oräkneligt antal flöjter, dragspel, basfiol, percussion, cymbaler, mm mm. Musik från Senegal, Grekland, Quebec, Norge, Värmland och Brasilien.
Hela pensionatet gungade, jublade, sjöng med.
Missa inte Ale Möller band om du får chansen! De spelar på Göteborgskalaset nu i sommar.
Nu ligger vi i Slussens gästhamn och slappar. Vi har fint sällskap.
Båten i förgrunden är vår.
Det är kallt, blåsigt och då och då kommer en skur.
Vilket inte hindrar ungarna i båten bredvid att bada.
Livet är fullkomligt. Det finns inget mer att önska just nu. 🙂
Planen är att fortsätta Orust runt och ligga i Mollösund inatt.
Alla älskar Victor!
Victor är vår traktor. Vi köpte honom för 30 år sedan och han var gammal redan då.
Victor är helt oumbärlig för att vårt liv ska fungera. Han hämtar de stora ensilagebalarna till fåren, han drar transportkärran när de ska flyttas till nytt bete, han slår och vänder hö, och han hämtar ved.
Så snart barnen kunde säga ”traktor” har de suttit i Odds knä och kört. Så snart de nått ner till pedalerna har de fått börja lära sig köra själva.
Nu är det barnbarnens tur! Och vad som är extra roligt är att Victor är helt jämställd. Det är inte bara killarna som slåss om platsen bakom ratten i Odds knä.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Badsommar!
Det har varit +20C i vattnet i flera veckor nu. Nere vid bryggan pågår badlivet för fullt mellan lunch och middag. Då är det barnfamiljernas paradis. Morgnar och kvällar är där tomt och tyst, och jag brukar ta en simtur alldeles själv.
Lilla A kan inte simma riktigt säkert, men med flytväst på vågar hon vad som helst. Hon flyger från bryggan. Jag sitter på klipporna iland med telezoomen och provar olika kamerainställningar för att frysa rörelsen i luften. Men hon är för snabb för 1/125 sekund 😉
– Posted using BlogPress from my iPhone
Loppis och Vernissage!
Loppis på Edmans loge! Alla som ville fick komma och sälja. Jag blev av med en hel del gamla grejer som samlats i källaren. En ackordcittra där några strängar saknas, en jätteful tavla med olika sorters sjömansknopar, en massa ärvda jultallrikar, en vrakgodstavla, trädgårdsböcker, kokböcker osv osv.
Stora A, Lilla S och lilla A hjälpte till att sälja. I sanningens namn så är loppis egentligen inte min melodi… Men de är proffs! Stora A fyndade hela bilen full redan medan vi packade upp våra saker. Innan loppisen öppnat hade hon skummat alla de andra försäljarnas utbud och gjort sina val.
På utsidan av ladan var det vernissage.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Leksaksbyn.
I sommarhuset finns några skatter som gått i arv i flera generationer. Jag minns hur högtidligt det var när min svärmor packade upp den tyska leksaksbyn som hon själv hade lekt med som barn. Hundratals pyttesmå tidstrogna figurer i trä, tillverkade för hand och ytterst ömtåliga.
Det var ett stort förtroende att få vara med farmor och sätta upp byn. Man måste vara försiktig och ordentlig. Inte tappa, slarva eller kivas.
Idag hämtade Odd ner byn från vinden och byggde upp den tillsammans med lilla S och lilla A.
De lekte koncentrerat i timmar, med ammor, mjölkbud, postiljoner, soldater, hästdroskor, brandsprutor och andra märkliga företeelser som var självklara i en tysk by för 100 år sedan.
Jag är säker på att Irmgard log i sin himmel.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Kvällsbad!
Här har jag vuxit upp, detta är mitt barndomshem, fast det bara är ett sommarhus. Huset nedanför kyrkan i Fiskebäckskil. Nu hoppar mina barnbarn från bryggan där jag lärde mig simma. Pappa gick på bryggan med en lång pinne där ett snöre var fastknutet. I andra änden av snöret satt min simdyna. Och jag.
– Posted using BlogPress from my iPhone
