Svar på Farmorsfrågan nr 105.
Just nu glömmer jag tid och rum, när jag sitter framför datorn och funderar på Farmorsfrågan. Klockan är över 23 och jag har just kommit hem från Göteborg. Jag borde gå direkt i säng. Men bloggen är ren avkoppling och nöje.
Det är likadant med målningen. För att inte tala om fotograferandet. Med kameran eller med mina bilder i datorn kan timmarna rinna iväg helt okontrollerat.
De tillfällen när jag glömmer tid och rum är mina bästa stunder. Timmarna när jag ägnar mig åt en uppgift med hela mitt hjärta, utan att tänka så mycket . Jag undrar om det är så idrottsmän och -kvinnor fungerar? När man fungerar som bäst, liksom på autopilot, då är självkänslan på topp utan att man behöver fundera över den…
När jag tänker på hur vi hade det när barnen var små, inser jag att det fanns alldeles för lite utrymme för mig att glömma tid och rum. Jag hade behövt det för att kunna vara en sån mamma som jag skulle ha velat vara. I brist på egen tid var jag nog ofta en väldigt frånvarande mamma, även när jag var närvarande.
Tur att livet i vissa avseenden går i repris. Farmor/mormor kan unna sig ganska ofta att glömma tid och rum, och därmed leva mer i nuet med barnbarnen.
