Lunch med barnen.
Idag har jag varit i Göteborg och intervjuat min mamma, som är 91 år. Johanna Wistrand, som är en riktig författare och ”spökskrivare” sitter med på intervjuerna och skriver så det ryker om laptopen medan mamma berättar. Jag spelar in på min Iphone och försöker ställa intelligenta frågor. Det här var den åttonde intervjun. När vi är klara ska Johanna skriva ihop alltsammans så att det blir en riktig bok om mammas liv.
Jag brukar förstås passa på att stämma träff med de av mina barn som har tid, när jag är i stan. Idag var det mamma L och hennes N, pappa L och lilla Tiny. Vi åt lunch på Soho, som är mitt favoritlunchställe i Göteborg. Jag gillar den avslappnade atmosfären, det är luftigt och vilsamt och maten är jättegod.
Tiny hade show, hon får ögonkontakt med alla som passerar och bränner av värsta flörtisleendet direkt. Byggjobbare och kilklackskvinnor, finansvalpar och PR-lejon, alla smälter när hon spänner sina stora mörka ögon i dem och skrattar och viftar med händerna. Jag såg hur en byggare med reflexväst och snickaroverall gick baklänges hela vägen till varmrätten bara för att behålla ögonkontakten med Tiny! 🙂
Det känns stort att kunna umgås med sina vuxna barn sådär, att i största harmoni äta lunch på stan. De där barnen som man har varit en sån hönsmamma för, grälat, tröstat, stridit, slagits med skolskjutsplanerare och rektorer, hämtat på fester, förbjudit att röka, hindrat att välja fel, försökt styra och samtidigt lita på. Plötsligt är de vuxna, fria och starka. Och tycker att det är en jättebra idé att träffa mamma i stan på lunch.
När intervjuerna med mamma är över får jag nog hitta på någon annan anledning att åka till Göteborg.
