Försöker samla ihop mig efter helgens upplevelser. För 18 månader sedan visste jag ingenting om bloggvärlden. Nu är jag en del av den, och den här helgen har jag verkligen förstått hur viktig den har blivit för mig. Att skriva en blogg handlar egentligen inte om att sitta vid datorn och skriva ut i bloggrymden, det handlar ju om att dela med sig av sitt innersta, alltså om riktiga möten med riktiga människor. Naturligtvis delar man inte med sig av allt. ”Det jag skriver på min blogg är kanske 10%…” som någon av tjejerna sa, ”…ändå tror läsarna att de känner till allting om mitt liv”.  

Nu när jag har träffat alla mina bloggkollegor på Allt för Föräldrar IRL (in real life) är jag gladare än någonsin över att jag började blogga. Det är nog det bästa jag gjort sen jag startade mitt företag.

Hittills allt OK, tåget i tid, jag åker framlänges, tanten bredvid håller sig på sin kant. Men Internet är lååångsamt. Facebook tar för lång tid, blogga tar för lång tid. Men twittra går bra! Tur att några av mina twänner är uppkopplade fast det är söndag lunch!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Sitter på X2000. Tyvärr bredvid ytterst sur tant. Hur ska jag orka hålla ifrån mig hennes negativa vibbar i flera timmar?
Jo, jag vet, ska läsa och kommentera på mina underbara, snälla, spännande bloggkompisars bloggar! 🙂

Tar blåa linjen från Alvik till T-Centralen. Sitter knä mot knä med par i 35-årsåldern. Plötsligt säger han: Vi kanske skulle börja planera vårt bröllop? Sen följer en diskussion i normal, lättsam samtalston om val av kyrka, klänning, lokal, om hon ska gå ensam till altaret eller om de ska följas åt etc etc. Jag vet inte vart jag skall titta, sitter inklämd mot fönstret. Väljer att blunda.
Varför känns det så obehagligt?
Framme på Centralen, i ett hörn på Coffeehouse by George, med en caffelatte som jag egentligen inte tål, och en chokladbiskvi som jag verkligen inte behöver, kommer jag på varför. Jag fanns inte. Jag betydde mindre än en fluga. Det var rena turen att de inte började diskutera om de skulle orka ha sex på bröllopsnatten eller inte.
Igår älskade jag att vara i Stockholm.
Idag hatar jag det som vanligt.

Vaknar på Ulfsunda slott (länkar när jag kommer hem till datorn) efter en sen kväll med många roliga diskussioner och glada skratt. Mina härliga bloggkompisar på AlltförFöräldrar undrar förmodligen varför jag inte kommit till frukosten ännu. Men det tar längre tid att bli presentabel när man är 60 än när man är 24!
En sak som diskuterades mycket igår var kommentarer. Hur många man får, och om man måste svara på alla. Jag beklagade mig över att jag får så lite kommentarer.
”Men det kanske beror på att du har sån pondus?” föreslog någon. Herregud!! Inte känner jag mig som någon med pondus! Hur får man lite mindre pondus? Hjälper det att banta? 

Jag har nog aldrig bott på ett så vackert hotell någon gång. Här är en av flera matsalar: 

Alla sovrummen var olika inredda. Mitt rum hette ”Nattfrost” och var en sval dröm i vitt. Vitt frostat glas i väggen till badrummet, vita möbler, vintervita draperier och sängkläder och en skön fåtölj klädd med vit ull.  Taklampan var en upplevelse i sig, svår att beskriva men väldigt vacker. Lite som stjärnor på himlen en kall vinternatt 🙂  

Nästa gång Allt för Föräldrar samlar alla sina toppbloggare på Ulfsunda Slott hoppas jag de lägger in en vinprovning på programmet. (Inte så stor chans, tror jag förstås, ha ha). Då skulle vi få uppleva deras fantastiska vinkällare. 

Det här anslaget hittade jag i receptionen när vi checkade ut. Om det var lite närmare till Ulfsunda från Flatön skulle jag vara svårt frestad att ge bort en sån här weekend i julklapp till Odd. 

Nu har jag gjort en massa reklam för Ulfsunda Slott, men jag kan lova att det är helt frivilligt och utan ersättning!  🙂  Det är helt enkelt ett underbart ställe som jag hoppas du har råd och tid att någon gång besöka.