Vaknar på Ulfsunda slott (länkar när jag kommer hem till datorn) efter en sen kväll med många roliga diskussioner och glada skratt. Mina härliga bloggkompisar på AlltförFöräldrar undrar förmodligen varför jag inte kommit till frukosten ännu. Men det tar längre tid att bli presentabel när man är 60 än när man är 24!
En sak som diskuterades mycket igår var kommentarer. Hur många man får, och om man måste svara på alla. Jag beklagade mig över att jag får så lite kommentarer.
”Men det kanske beror på att du har sån pondus?” föreslog någon. Herregud!! Inte känner jag mig som någon med pondus! Hur får man lite mindre pondus? Hjälper det att banta?
Jag har nog aldrig bott på ett så vackert hotell någon gång. Här är en av flera matsalar:
Alla sovrummen var olika inredda. Mitt rum hette ”Nattfrost” och var en sval dröm i vitt. Vitt frostat glas i väggen till badrummet, vita möbler, vintervita draperier och sängkläder och en skön fåtölj klädd med vit ull. Taklampan var en upplevelse i sig, svår att beskriva men väldigt vacker. Lite som stjärnor på himlen en kall vinternatt 🙂
Nästa gång Allt för Föräldrar samlar alla sina toppbloggare på Ulfsunda Slott hoppas jag de lägger in en vinprovning på programmet. (Inte så stor chans, tror jag förstås, ha ha). Då skulle vi få uppleva deras fantastiska vinkällare.
Det här anslaget hittade jag i receptionen när vi checkade ut. Om det var lite närmare till Ulfsunda från Flatön skulle jag vara svårt frestad att ge bort en sån här weekend i julklapp till Odd.
Nu har jag gjort en massa reklam för Ulfsunda Slott, men jag kan lova att det är helt frivilligt och utan ersättning! 🙂 Det är helt enkelt ett underbart ställe som jag hoppas du har råd och tid att någon gång besöka.
Tiny är på badhuset i Göteborg med stora kusinerna och hon VILL OCKSÅ!
Själv är jag på bloggträff i Stockholm med AlltförFöräldrars alla bloggare. Det är jättekul och intressant, men oj vad glad jag blev över det här mmset från mamma L! 🙂
…i Uddevalla, det gäller din anmälan om att du har blivit utsatt för bedrägeri. ” Puh… Inga hemska besked om olyckor, tackochlov 😉
Dagarna före midsommar blev jag grundlurad på Blocket. Jag skrev om det på bloggen, och det visade sig att någon stulit en identitet av en tjej i Örebro för att lura godtrogna människor (som jag). Den där tjejen gjorde lite privatspaning och hörde av sig till mig, och jag gick till Polisen i Uddevalla och anmälde. Jag blev väldigt förvånad över att de tog mig så på allvar, jag blev grundligt förhörd under mer än en kvart av en polis som skrev ner vartenda ord jag sa.
Idag ringde han och berättade att bankkontot jag betalat 3000:- till ägs av en kille i Rågsved, och att ärendet därför kommer att flyttas över dit. Den där killen har fått in massor av pengar på sitt konto. Han har sålt Ipad, Imac, Iphone, Nikon och andra dyra varor på Blocket. Det är inte bara jag som har blivit blåst, med andra ord…
Slutet gott, allting gott? Tja, så länge det finns så godtrogna människor som jag var då, så länge kommer såna här typer att fortsätta lura folk på pengar.
För såna loosers spelar det ingen roll om det är tonåringens surt förvärvade sparpengar de lägger beslag på, eller en rätt välbeställd tants tusenlappar. Deras moral är helt nollställd. Det är såna typer man måste se framför sig när man handlar på Blocket, även om det låter som en trevlig tjej i telefonen. Betala ALDRIG i förskott!
När jag skrev den här frågan såg jag framför mig de där tre lyckofeerna som i sagan kommer med gåvor till det lilla barnet i vaggan. Men ju mer jag tänkte, desto svårare blev både frågan och svaret. Menar jag egenskaper, dvs sådana man föds med, eller menar jag förmågor, sådana man utvecklar under livets gång?
Det kanske inte är så självklart vad som är medfött och vad som är inlärt?
Empati. Nyfikenhet. Fantasi. Optimism.
Klappa händerna när du är riktigt glad! Tiny går med mamma L till Öppna Förskolan flera gånger i veckan och lär sig roliga saker. Förutom klappa händerna kan hon nu krypa, fort fort till mammas väska och plocka ut allting i sidofacken samt börja suga på telefonen innan man hinner fram. Hon kan också äta det mesta, men ammas fortfarande. Hon är extremt mammig, men detta har mamma L hört på föräldragruppen att det hör till åldern. Första frigörelsen närmar sig…
Facebook blir bara större och större. I dag skrev Eva Wieselgren i sin blogg Teknik och Trender i Göteborg-Posten om hur hon stängt av Farmville och andra fejan-appar efter nyheten att Farmville säljer användares uppgifter vidare. Eva har en teknikspalt i papperstidningen GP också, hon är min it-husgud och enda anledningen till att jag fortsätter att prenumerera på GP. Hennes teknikspalt är mitt lördagsnöje till frukosten och om den uteblir är jag sur hela dan.
Annars är det här med att Gilla på Facebook något som jag faktiskt inte riktigt fattar vitsen med. Jag gillar 18 olika sidor kan jag se på mitt FB-konto. Det är allt från Spädbarnsfonden till Susan Boyle, Moderskeppet och Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack. De där som jag gillar ligger i en liten ruta till vänster på sidan och gör inget särskilt väsen av sig. Egentligen bryr jag mig bara om dem just när jag blir uppmanad att gilla dem. Sen glömmer jag dem. Vad är det för mening att ha dem då, undrar jag?
Kan någon tala om för mig hur man slutar gilla, skulle gärna vilja bli av med t ex Susan Boyle…😉
Nu fick jag precis ett mail om att jag kan Gilla Allt för Föräldrars sida på Facebook också! För att det är ”ett utmärkt sätt att hålla koll på allt roligt som händer på Allt för föräldrar”. Och det är klart jag gärna vill! Så jag går in direkt och klickar på Gilla på http://www.facebook.com/alltforforaldrar Så nu gillar jag 19.
Hoppas Allt för Föräldrar börjar med Twitter snart, för där märker jag genast vad som händer med dem jag gillar!
Det kanske bara handlar om en inställning? 😉
Hela söndagen har gått till att smälta resan vi gjorde till Kalmar torsdag-lördag. Jovisst har jag plockat in äpplen, gått långpromenad, tömt båten på köksprylar och konserver, städat växthuset. Men jag har känt mig frånvarande och tankspridd och velat vara för mig själv. Hjärnan har varit helt full av upplevelser och bilder. Det är skönt att få lov att erkänna, och ge efter för sådana känslor. En av fördelarna med att bli äldre. 🙂
Det blev mycket bilkörning, halva torsdagen dit – raka vägen – och hela lördagen hem – då stannade vi 4 gånger i Småland för att leta trattkantareller.
Fredagen hade jag helt för mig själv eftersom Odd var upptagen med musselodlingar. Jag hade tänkt vara nyttig och gå till ett gym, men som tur var körde jag till Öland för att fotografera istället.
Så fort jag befann mig på bron märkte jag hur mitt seende förstärktes och fokuserades. Det händer något med ljuset där på bron. Så oerhört mycket himmel och hav, det där som kallas ölandsljuset och som lockar så många konstnärer till ön. Det existerar verkligen, precis som i Skagen.
Det var en märklig upplevelse, som att själv förvandlas till en kamera. Allt jag såg, såg jag som bilder eller ickebilder. Är det att vara närvarande, eller är det tvärtom?
Jag vill inte påstå att jag befann mig i trans under den där ensamma bilresan över Alvaret, ner till fyren Långe Jan på södra udden och tillbaka norrut i solnedgången. Men jag tänkte inte en enda vettig tanke, jag tänkte bara i bilder.
Här är två som blev mina bidrag till veckans tema i Fotosöndag, gruppen som jag är med i på Flickr. Plus en extra bild från Ottenby fågelstation. Om du gillar att fotografera kan jag verkligen rekommendera dig att gå med i både Flickr och Fotosöndag. Det tar lite tid att fatta allting, precis som när man började med Facebook, men det blir bara roligare och roligare.
På hemväg från Kalmar och Öland passerade vi förstås Småland. Detta fantastiska landskap där allt är möjligt.
Där finns t ex Oljeshejkerna Johnssons bensinstationer. Nej, det är inget skämt. Eller jo, visst är det kul. 🙂