Ingen bra dag…
Det här ska ju vara en positiv blogg. En blogg om att göra det bästa av sitt liv och sin tid. Jag är ju en positiv person som har haft sån otrolig tur i livet och har all anledning att vara tacksam och glad varenda dag.
Men idag hängde tungsinnet över mig från första stund, allt känns motigt och jag vill bara vara ifred. Såna känslor är det viktigt att reda ut. Varför känns det såhär? Vad hade min coach Eva sagt?
För sena kvällar. För mycket arbete. För många projekt. Ett barn som inte mår bra. Stress.
Jaha, det var ju snabbt analyserat. Och vad ska jag göra åt det? Jag provade att ta en promenad i solen i morse, men fick bara dåligt samvete för att jag inte var på mitt kontor. Det är Luther som viskar i mitt öra att det är fullkomligt självklart att jag sitter till halv tolv på natten och redigerar produktbilder, men inte alls självklart att jag tar ledigt nästa förmiddag när solen skiner.
Det är konstigt, när man är på det här humöret hjälper det inte hur många roliga nyheter som trillar in, man blir inte glad ändå. Odd berättar om en inbjudan att föreläsa i Kina, vilket betyder att vi kan resa dit i vår. Jättekul, verkligen, som jag har längtat. ..
Och ikväll kommer stora A och mamma L med barnen, imorgon kommer de andra. Alla barn och barnbarn. Och på lördag firar vi 34-årig bröllopsdag.
Jag måste verkligen rycka upp mig.
Nej förresten. Ordet Måste ska från och med nu ransoneras hårt. Liksom orden Bråttom och Borde.
