34 år med samme man!
Idag har Odd och jag varit gifta i 34 år. Jag läste om skilsmässostatistik häromdagen. 30 % av alla som gifter sig första gången skiljer sig. 50% av alla som gifter sig andra gången skiljer sig. 70% av alla som gifter sig för tredje gången skiljer sig!
Eftersom jag har varit gift en gång tidigare var alltså chansen 50/50 att det skulle sluta med skilsmässa även andra gången. Hittills har det inte hänt, hittills har det varit som i Bo Kaspers låt: ”Jag väljer dig varenda dag.” . 🙂
Många har frågat mig hur man gör för att ha det så bra ihop, så länge. Jag vet inte. Förmodligen har vi haft massor av tur. Vi passade nog för varandra redan från början, fast hur vi kunde veta det är en gåta. Jag var ensamstående mamma, han hade inga barn men var ändå en underbar pappa från första stund. Det är klart att det betydde mycket.
Det finns nog saker man ska undvika om man vill ha ett långt och lyckligt äktenskap. Otrohet, tystnad och intolerans till exempel.
Däremot finns nog inget säkert recept för hur man lyckas. Ibland måste man kanske helt enkelt tro på ödet. Eller nåt. Det är hur som helst märkligt och nästan lite skrämmande hur jag blir mer och mer lik Odds mamma ju äldre jag blir. Och hur han blir mer och mer lik min pappa. Fanns de likheterna under ytan redan när vi var 25 år? Var det våra föräldrar vi såg i varann redan när vi blev kära den där sommaren 1975?
