Är du en mamma med småbarn? Har du en mamma eller svärmor som kan tänka sig att ställa upp som annonsmodell för LifeStone? I en ny annonsserie i Mama, Vi Föräldrar och norska Mamma använder vi riktiga mammor/kunder som modeller. När vi vill annonsera på samma sätt i M-Magasin uppstår lite problem… Det är inte alls lätt att hitta en mormor/farmor som vill vara med! ”Nej usch, jag blir så ful på bild!” är det vanligaste svaret… 🙁

Om du kan övertala din fina mamma eller svärmor att ställa upp, så är priset i modelltävlingen silversmycken med avgjutningar till både dig och henne! 🙂  

Är du mormor eller farmor? Du är vackrare än du tror, säger jag då. Det är personligheten som är det viktiga, och en del skavanker är lätta att dölja med Photoshop! Titta bara på bilden av mig i annonsen nedan! Riktigt så vita tänder har jag faktiskt inte i verkligheten. Det jag kan fresta dig med, mormor eller farmor, är ett sånt där fint halsband med barnbarnets avtryck som jag själv bär på bilden.

Maila bild och kontaktuppgifter till mig på katinka@lifestone.com

Vilken är din största styrka?

I februari kommer mitt 5e barnbarn! 🙂

Jag har vetat det ett tag, men varit lite rädd att ta ut någonting i förskott. Mamma A väntar sin tredje, och Lilla S och Lilla A ska bli storasystrar bägge två.

I helgen hittade de tratten till vår trasiga båttuta, och Odd kom på den lysande idén att försöka lyssna på lillasyster/lillebror. Lilla A lyckades inte höra något, men det kan förstås ha berott på ljudnivån i köket just då. Tiny har just upptäckt USA-trucken som Odd köpte till J i USA för ca 15 år sedan. Den brölar lika fruktansvärt efter alla dessa år, jag fattar inte hur batterierna har överlevt? Tiny trycker på knappen, trucken skriker: ”Ready for command!” lampan blinkar och under ett hemskt motorvrål sätter trucken iväg över köksgolvet.

Inte konstigt att bebisens hjärtslag inte kunde överrösta den kakafonin.

Idag behövde jag verkligen veta hur jag kan vara extra snäll mot mig själv. Huvudvärken molar fortfarande och febern ligger på lut, men jag VILL inte ligga i sängen en dag till. Men det är i alla fall uteslutet att gå på Zumban på Allsports ikväll, vilket jag annars ser fram emot hela veckan! 🙁

Vad gör jag då, för att må lite bättre?

Jo, jag tar på mig den helt nya tunikan jag köpte på Indiska i Stockholm, med benvärmare från samma ställe, och Gudrun Sjödens fina lilla väska (där jag har min Iphone om det inte finns någon ficka eller byxlinning att sätta fast den i). Jag kunde ha sminkat mig, men det struntar jag i, så därför blir det en bild utan huvud 🙂

Jag spelar min lista ”svenska tjejer” på Spotify på datorn medan jag jobbar. Det är Amanda Jenssen, Eva Dahlgren, Pernilla Andersson, CajsaStina Åkesson, Rebecca Törnqvist…

Jag kollar 4 avsnitt av Starke Man på SVTPlay på min Iphone och skrattar nästan ihjäl mig.

Sen har jag tagit upp laxfileer från frysen, lax som jag fryst in själv från purfärska laxfileer från fiskaffären i Henån. Går inte att jämföra med färdigfrysta laxbitar, det smakar tusen gånger bättre att köpa färsk lax och frysa portionsbitar själv. Fråga mig inte varför! Laxen ska vi ha till middag, jag har ett smarrigt recept på ostfylld, ugnsstekt lax. Eftersom jag just nu följer en 3-veckors GI-meny från en bilaga i Aftonbladet så finns alla ingredienser hemma. Gruyereost…mums!

Har du upptäckt Echinagard? Extrakt av växten röd solhatt. Finns på Apoteket och på ICA,  läs mer på Netdoktor. Jag har alltid minst två flaskor hemma, den ena brukar försvinna mystiskt varje gång  J är hemma på besök. 🙂

Echinagard har sparat många sjukdagar åt både Odd och mig. Ofta kan man stoppa en förkylning helt och hållet, men om det inte lyckas kan man nästan alltid förkorta sjuktiden.

Knepet är att börja ta dropparna i tid. Man kan inte vakna mitt i natten, känna att det svider lite i halsen men strunta i det. På morgonen är det försent, då hjälper inte dropparna. Alltså måste man ha flaskan lätt tillgänglig i badrumsskåpet, så att man kan vackla upp klockan 02.00 och ta sin dos halvsovande.

Jag kände redan på söndagskvällen att lille L:s förkylning hade drabbat mig. Så jag tog droppar på kvällen och flera gånger under natten. Fortsatte igår ett par gånger under dagen.  Nu känner jag mig i stort sett frisk, utom att jag hoppar över träningen ikväll.

Idag har varit en seg dag. Mitt huvud är en vattenmelon, min hals ett rivjärn och dessutom fryser jag. Barnbarnsbaciller! Jag borde kanske ha hållit lite avstånd till lille L:s snoriga näsa? Men nej, det var inget alternativ! 🙂

Som tur är bestämmer jag själv när/var/hur jag jobbar, och därför har jag kunnat göra en del nytta ändå idag. Jag kan ju svara på mail, skriva annonstexter och redigera bilder även om jag mår pyton och sitter i morgonrocken hela dan.

Idag har jag också svarat på två nya frågor till Fråga Svärmor som du kan läsa här. Jag funderar alltid ganska länge på de här frågorna, innan  jag sätter mig och skriver ett svar. Det är viktigt för mig att vara både snäll och uppriktig. Med snäll menar jag att jag vill försöka ha medkänsla med den som frågar.

Ofta känns det som om jag skulle vilja ruska om personen, säga: Men för Guds skull, sluta vara ett sånt offer! Men det skulle säkert inte vara till någon hjälp för den som ledsen och bitter sätter sig och skriver ett mail till Fråga Svärmor hos AlltförFöräldrar! Så jag behärskar mig och försöker tänka ett varv till, sätta mig in i situationen.

Ofta undrar jag om mina svar är till någon hjälp. Klart är i alla fall att det är nyttigt för mig själv att träna mig i medkänsla och saktmod, det har inte precis varit mina bästa grenar.

Hur kan du vara extra snäll mot dig själv idag?

Vilka barndomsminnen som jag själv saknar, vill jag ge till mina barn? Nu är ju mina barn vuxna, för sent att göra något åt deras barndomsminnen! 🙂

Men jag kan enkelt svara på vilka barndomsminnen jag vill ge mina barnbarn.

Jag vill ge dem ljusa minnen av mormor och farmor. Det ska vara roligt att åka till Flatön, antingen det är sommar eller vinter. De ska känna sig trygga här, veta att vi älskar dem.   Själv träffade jag aldrig min farmor, hon dog redan när min pappa var liten. Min mormor har jag bara svaga minnesbilder av. Mina morföräldrar bodde i Skåne, och vi hälsade på kanske ett par gånger om året. Jag hade ingen nära relation till henne, eftersom jag aldrig lärde känna henne. Men jag minns att mormor var sträng, och att morfar var snäll men väldigt främmande.

Nu bor vi 10 mil ifrån våra barnbarn, jobbar heltid båda två och har fortfarande flera år kvar till pension. Det går inte att delta i vardagen, hämta på dagis, sitta barnvakt när som helst.

Jag får vara tacksam att vi träffas så ofta som vi gör, att deras föräldrar vill komma hit på helger och lov.Nu har vi haft fyra vildingar här några dagar på novemberlovet, och det är ganska skönt när det blir lugnt och stilla i huset igen. Lille L hade en förkylning som kliar i min hals just nu, jag kan ju inte låta bli att pussa på honom, snorig eller ej…

Idag har Odd och jag varit gifta i 34 år. Jag läste om skilsmässostatistik häromdagen. 30 % av alla som gifter sig första gången skiljer sig. 50% av alla som gifter sig andra gången skiljer sig. 70% av alla som gifter sig för tredje gången skiljer sig!

Eftersom jag har varit gift en gång tidigare var alltså chansen 50/50 att det skulle sluta med skilsmässa även andra gången. Hittills har det inte hänt, hittills har det varit som i Bo Kaspers låt: ”Jag väljer dig varenda dag.” . 🙂

Många har frågat mig hur man gör för att ha det så bra ihop, så länge. Jag vet inte. Förmodligen har vi haft massor av tur. Vi passade nog för varandra redan från början, fast hur vi kunde veta det är en gåta.  Jag var ensamstående mamma, han hade inga barn men var ändå en underbar pappa från första stund. Det är klart att det betydde mycket.

Det finns nog saker man ska undvika om man vill ha ett långt och lyckligt äktenskap. Otrohet, tystnad och intolerans till exempel.

Däremot finns nog inget säkert recept för hur man lyckas. Ibland måste man kanske helt enkelt tro på ödet. Eller nåt. Det är hur som helst märkligt och nästan lite skrämmande hur jag blir mer och mer lik Odds mamma ju äldre jag blir. Och hur han blir mer och mer lik min pappa. Fanns de likheterna under ytan redan när vi var 25 år?  Var det våra föräldrar vi såg  i varann redan när vi blev kära den där sommaren 1975?

Idag gav jag mig själv en ledig dag från jobbet och följde med Odd, mamma L, Tiny, lilla S och lilla A till Havets Hus i Lysekil  . Solen sken och det kändes faktiskt genast mycket bättre än igår. Alla barnen hade roligt och ingen gnällde det minsta. Vi åt lunch i restaurangen högst upp i Havets Hus, och det var fantastiskt gott och vällagat, inte alls den tråkiga snabbmat man kunde ha väntat sig.

Nu ikväll är huset fullt, även pappa L och lille L är här.  Store J har kommit på besök från Kalmar. Och i matkällaren har jag sett en jättebukett röda rosor som Odd har gömt inför imorgon. Då har vi varit gifta i 34 år.