Yippee! När jag följer lilla A till skolan kvittrar fåglarna för fullt i den gråa gryningen!

Polisstationen på Koh Bulone, Thailand. Ön har ca 250 invånare under turistsäsongen och ca 50 under monsunperioden juni – oktober. Vi såg aldrig till någon polis. Vi hörde inte talas om några brott.

Vilka gamla tankar om dig själv kan du rensa bort?

När glasmålningskursen är slut kör jag direkt till mamma A som är ensam hemma med småflickorna och gärna vill ha sällskap. Vi gör smoothies, jag borstar tänderna på lilla A och läser ett kapitel i Roald Dahls bok om jättepersikan.

När turisterna badat klart för dagen och solen var på väg ner, kom vanliga malaysiska familjer ner till stranden på Lankawi för att umgås och leka med barnen.

Dags igen att åka till Ewa Evers mysiga atelje i Bleket på Tjörn. Det är uppföljning på kursen i undermålning på glas som gick första gången i höstas, och som jag också berättade om på bloggen. Nu på kvällen är jag helt tom i huvudet, det har varit en så intensiv dag. Kvar i Ewas atelje ligger fyra halvfärdiga glasmålningar som ska bli klara imorgon, förhoppningsvis. Vi är fem kvinnor i varierande åldrar som deltar. Jag målar barnbarnen, porträtt efter fotografier. 

 Som alltid när jag kommer från Eva känner jag mig så inspirerad, tänker att det här ska jag ta mig tid till hemma också. Den här gången ska jag verkligen ta mig i kragen och försöka fortsätta på egen hand. Det handlar egentligen bara om att sätta av tillräckligt med tid. Det går inte att sätta sig ett par timmar och måla. Jag måste ha en hel, ostörd dag. Eller i alla fall en halv.

Ja, vad ska man säga? Sådana här transporter kunde man se överallt både i Malaysia och Thailand. Mopeder är underskattade transportfordon här hemma. 😉

Mamma A vill ha sällskap när P är bortrest, och jag kommer så gärna.

Igår körde jag lilla S till orkesterövning. Hon spelar kontrabas, en jättelik pjäs som hon knappt kan bära själv och som bara går in i bilen om man fäller tillbaka framsätet. Hon har fått låna den av skolan, vilket jag tycker är fantastiskt. Jag är beredd att förlåta en hel del av en skola som lånar ut dyra instrument till nioåringar.

Nu har lilla S haft sitt instrument mer än ett år, och har blivit riktigt duktig. Hon läser noter och spelar i en riktig stråkorkester. Det svänger mäktigt när de brakar loss i ”Chokela och bullar”.

På kvällen läser jag godnattsaga, Roald Dahls bok om jättepersikan.

Målning av väldigt högt kyrktorn i Georgetown, Malaysia. Ingen skyddslina, ingen ställning. En håller i stegen, en håller i färgburken, en håller i den långa, långa stången med rollern fastsatt längst ut. Det var knappt jag vågade fotografera.

Vilka livsmål är det dags att byta ut?

Jag ska inte bli en gammal 100-årig tant som bor ensam i mitt hus på Flatön.

Det har i och för sig aldrig varit något livsmål. Men jag har alltid sagt att jag ska bo kvar här i hela mitt liv.

Det är jag inte så säker på längre.

Platsen där jag bor har blivit mindre viktig. Människorna i mitt liv betyder allt mer. Den väg du går ensam leder bara bort.

Det är inte heller viktigt att bli framgångsrik eller ens rik.

Däremot är det viktigt att njuta av livet, att skapa, skratta och ha roligt. Att älska. Varje återstående dag.