För 11 år sedan skulle jag aldrig ha drömt om att våga äta mat som tillagades på ett gasolkök på trottoaren, praktiskt taget under bar himmel, och där man först fick peka ut råvarorna i en isad plastlåda på en flakmoped. Men 1999 reste vi till Vietnam, och sedan dess äter vi alltid ”på gatan” när vi kan. Då har man faktiskt bäst koll på hur maten lagas och på råvarornas kvalité. Man kan vara säker på att maten är helt nylagad, och tillräckligt upphettad. Det kan man inte veta i en restaurangmatsal, hur lyxigt det än är upplagt.
”Peel it, cook it or forget it” är regeln. Aldrig buffet, aldrig sallader, aldrig is i drycker. (Jag tänkte skriva aldrig glass, men det vore lögn. Det har gått bra.) Att avstå från sallad betyder ju inte att avstå från tex tomater. Man måste bara skölja dem i vatten på flaska först.
Jag glömde ju nästan priset, en annan stor fördel. Ikväll åt vi en härlig middag med 4-5 rätter på en enkel utomhusmarknad för ca 200 :-, inkl Odds öl och min färskpressade ananasjuice.
En iskall kokosnöt med sugrör kostar 6 kr.

Kommentarer överflödiga. Lilla A strålar. Vilken tur att man inte tappar mjölktänderna i 15-årsåldern…;-)

Så här se flygvärdinnorna på Malaysian Airlines ut. Jag tänker på uniformen, inte på kvinnan. Männen har djungelgröna kostymer med stora blanka guldknappar här och där. Jag vill bara glo, och fotografera, men nöjer mig med att slänga upp Iphonen och ta en snabb bild i flykten.
Kinesiska kvinnor tycker förresten att de är så fula jämfört med oss, säger vår vän Shy Ming. De anser att våra långa näsor är så mycket vackrare än deras!

Två timmar kvar till landning. I lurarna har jag Keith Jarrett och makalösa, underbara Köln Concert. Tidigare har jag lyssnat till flera avslappningsövningar samt sett en värdelös film på stolsryggens lilla skärm. ”Life as we know it”. Harmlöst skräp, som ändå konstigt nog får mig att gråta av rörelse precis där det är tänkt. Det vi ser och det vi hör påverkar våra sinnen lika direkt och självklart som skräpmaten påverkar våra kroppar.
Därför känns Köln Concert nu som en skön själslig dusch.
Malaysia Airlines är ett under av service och omtanke, men flygmaten är fruktansvärd. Snabba kolhydrater? Nej nej, här snackar vi redan halvsmält speedad kolhydratsoppa som lika gärna kunde slangas ner i magen. Jag besparar er detaljerna.
Tänk så fantastiskt att kunna sitta här på planet och skriva ett blogginlägg på min IPad. Förra gången jag flög såhär långt hade jag mycket mer övervikt, och kroppen gillade inte alls 12 timmar i en trång flygstol. Nu känns allt annorlunda.
Note to self: Fortsätta träna och inte slarva med maten. Kom ihåg att jag tävlar med Twitter vännen Stellan: Försten till 75! 🙂

Hur viktig är din fritid för dig?