Vi fick nån sorts makrill på 7,5 kg! Dvs Odd fick den. Efter bara en kvarts fiske högg bjässen, och det blev nästan kalabalik i den lilla båten innan monstret var inhalat och kunde säkras med huggkroken av skepparen. Ett sånt här praktexemplar hör inte till vanligheterna för fiskarna heller, det vinkades och ropades och gestikulerades vilt när vi mötte andra båtar.
Jag ville förstås också ha napp, men efter den här fångsten var det stendött. Vi fiskade i två timmar till utan ett livstecken, och sen bestämde vi oss för att det räckte. Båten ankrade upp intill en udde, och skepparen sa: ”very nice little fish, very many” och pekade ner i vattnet. Bara att hoppa i.
Numera är alla longtailbåtar lyckligtvis utrustade med rejäla badstegar så det är lätt att ta sig i och ur vattnet. Jag minns för några år sedan när man blev baxad över relingen som en annan säl av besättningen. Inte roligt för någon.
Korallrevet under båten var fantastiskt, jag vet ingenting som är så hänförande som att snorkla. Skönhetsupplevelsen i kombination med känslan av att man kan flyga gör att jag glömmer tid och rum fullständigt och bara njuter med ögonen medan jag svävar i vattnet. Eftersom havet här är så salt är det ingen ansträngning alls att simma, man behöver inte röra sig utan flyter på cyklopet!
Tyvärr hade vi glömt undervattenskameran i vår bungalow. Men det blir mer snorkling imorgon, då ska jag ta bilder.
Makrillen tillhörde oss, eftersom vi hade köpt fisketuren. Men vi gav den till skepparen och hans son, bortsett från två bitar som restaurangen steker till middag ikväll. 🙂