Hat Yai Bangkok Hospital.
Efter en timma i Rids båt och två timmar i taxi var vi framme i Hat Yai, där vi ska ta tåget till Butterworth i Malaysia imorgon.
Efter hotellincheckning blev det direkt tuc-tuctransport till sjukhuset med Odd och hans onda öra. Det hjälper inte med Panodil och Ipren längre och han hör ingenting.
I vår Lonelyplanet guide från 2004 står det att det är ett utmärkt sjukhus, och det var en underdrift.
Efter inskrivning och fotografering i receptionen följde en sjuksköterska med oss till doktorn, en öron/näsa/hals specialist. Doktorn förklarade att han hade en inflammation i hörselgången men att trumhinnan var normal. Hon sög ut en massa var ur örat, det slurpade som bara den och Odd sa att det kändes som om hela hjärnan sögs ut. Sen förde hon in en tunn sond med en fiberoptisk kamera och vi fick se hur det såg ut i Odds onda öra på en bildskärm. Inte vackert.
Hon skrev ut antibiotikadroppar, antibiotikapiller och smärtstillande, samt förbjöd vatten i örat på en vecka. Absolut inget petande.
Sen följdes vi återigen av en sjukvårdare ner till apotek och kassa, där vi fick medicinen, papper till försäkringsbolaget samt betalade motsvarande 500:-. Alltsammans tog en timme.
Det är inte första gången vi går till doktorn i Thailand. Det har hänt tre gånger förut. Varje gång har vi blivit lika snabbt och väl omhändertagna. Varför blir vi så förvånade?
– Posted using BlogPress from my iPad
