Hela kvällen har jag suttit och sorterat, justerat och slängt bilder från resan till Malaysia och Thailand. Om du vill titta så finns det nu ett album på min Facebook-sida, du kan titta i det här:  http://www.facebook.com/album.php?aid=265388&id=756548526&l=85ed3e0395   

Jag känner att det är en resa som har förändrat mig. Jag var lite orolig innan resan hur jag skulle klara av stressen. Oväntade situationer. Påfrestningar. Min hjärna funkar ju inte riktigt likadant som den gjorde innan jag blev sjuk förrförra hösten. Även om jag är frisk så är jag inte samma tuffing som förr, inte på långa vägar.

Men allting gick över förväntan. Jag känner ett nytt sorts lugn. När vi flög hem på natten var det helt stjärnklart och molnfritt, jag tittade ner på jorden medan vi passerade över det enorma Ryssland (fast det heter väl inte Ryssland längre). Små och stora ljuspunkter under oss vittnade om städer, byar, människor. Så många liv, så många historier. Och alla dessa människor, varenda en, är medelpunkten i sitt liv. Jag är ingenting i det stora sammanhanget, min betydelse i denna världen hänger bara ihop med mina närmaste. Det finns inget att prestera, inget att klara av, inget att uppnå, utom detta: att försöka vara lycklig och god, och sprida lycka och godhet så långt jag kan i min omgivning.

Det låter nästan som om jag borde konvertera till buddhism? 😉

Sitter vid datorn och sorterar bilder. Inte det lättaste när man har över 350 foton med sig hem. Ni kommer att få se en hel del av dem i serien 365 foto 2011.

Den här bilden tycker jag har en alldeles speciell stämning. Mormor passade sitt lilla barnbarn hela dagarna. Mamma arbetade i receptionen på Bulone Resort där vi bodde. Det lilla barnet är 11 månader, bara en månad yngre än Tiny.

Mormor är 65, bara 5 år äldre än jag. Är jag verkligen så gammal? När hände det?

Blomma i rabatten utanför vårt hotell Cheong Fatt Tze Mansion i Georgetown.